1 februari 2009

The Station Agent

I helgen såg vi "The Station Agent" av Tom McCarthy, en underbar indiefilm om ensamhet, vänskap och sorg.

Fin, en kortväxt man som älskar tåg, ärver ett nedlagt stationshus i Newfoundland. Det enda han vill är att få vara ifred, men Joe med kaffevagnen och den sorgsna konstärinnan Olivia lyckas så småningom tränga igenom hans försvar och en trygg, pålitlig vänskap växer fram. Inga klichéer eller storvulna happy endings. Inga pekpinnar eller moralkakor. Bara en stor liten film som värmer ända in i själen.



Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Eva Nygren sa...

Det låter som en film för mig, eller vad tror du? Jag ska lägga namnet på minnet. Och går inte det så återkommer jag. Du är yngre än jag ... Du, nu ska jag skriva gerippe för att bli insläppt med min kommentar. Heter det inte grippe? Högaktuell just nu!

Liz1e sa...

jag har lånat den på engelskinstitutionen... du vet där nere i gruvan där jag håller till?:) och ja, jag kan nästan garantera att du skulle tycka om den.

Eva Nygren sa...

OK, så bra att du har lånat den i gruvan, då behöver jag inte göra något gruvligt för att se den ...