Adliga födelsedagar

Idag fyller Kungen år.

Igår skulle en annan "adlig" herre fyllt 110. Det kan man fira tycker jag.

Läs även andra bloggar om kungen, födelsedag, Duke Ellington, adel,

Dagen efter

Jodå, vi är nöjda och glada efter konserten med His Bobness på Malmö Arena igår kväll men eftersom jag skrivit min mening om konserten i kommentarer lite här och där tänker jag inte göra det här också.

Vi måste dock ha anlänt i god tid till skådeplatsen igår för vi fick både öl i baren och trevligt bemötande, till skillnad från många andra enligt vad som står i tidningen idag.

I övrigt har söndagen varit underbar med sol och värme. Har hon kommit för att stanna nu tro, fröken Vår, när hon snott oss på en timme och allt?

Läs andra bloggar om Bob Dylan, His Bobness, Malmö Arena, öl, vår, sol, sommartid

Julklapp

Idag ska maken äntligen få sin julklapp.

Ja alltså, värdehandlingen för julklappen fick han givetvis på julafton, men idag ska han (och jag) få uppleva honom.

Julklappen alltså.

Läs andra bloggar om julklapp, Bob Dylan, Robert Zimmerman, Tambourine Man

Kvällsrutiner

Middag ska lagas, Bolibompa ska ses. Tandborstning och framtagning av morgonkläder ska övervakas. Frukter ska packas ner i ryggsäckar. Det ska läsas saga och snackas på sängkanten. Det ska pussas och godnattas.

När dessa kära och väl inarbetade rutiner klarats av är det dags för den nya. De enda ord som yttras för att verkställa den är ungefär: "hämtar du?" "var?" "klart?" Vi är snudd på febriga innan allt är på plats.

Det är dags för kvällens 2 (eller kanske 3) avsnitt av the Wire. Vi har sett första och snart andra säsongen av den i särklass bästa polisserien genom tiderna. Det finns de som menar att Hill Street Blues kan mäta sig, men den fastnade jag aldrig i så jag kan inte uttala mig om det.

The Wire däremot känns just nu som något jag inte kan leva utan. Det är ganska allvarligt, eller hur?

Läs andra åsikter om rutiner, bolibompa, familj, barn, the Wire, Hill Street Blues, TV, TV-serie, polisserie, HBO

Ugglan & rävarna

Jag kommer att missa kvällens stora evenemang till förmån för ett annat stort dito - moderns 65-årsfest.

Det gör inte så mycket, även om det hade varit kul att se/höra lilla ugglan sopa scenen - eller Månzabanan som vissa kallar den - med alla discorävarna. Antingen hon eller Malena, det är lika kul vilket som faktiskt.

Eftersom titeln på hennes förra insats i sammanhanget har ett så passande namn bjuder jag på den idag. Go get them girl!

Läs andra bloggar om TV, Melodifestivalen, Caroline af Ugglas, Måns Zelmerlöv, disco, schlager, musik, Malena,

Att falla för trycket

Jag har fallit för trycket härifrån (som i sin tur föll för det härifrån) och har nu införskaffat första säsongen av "The Wire". Jag hade aldrig ens hört talas om denna förmodat eminenta TV-serie tidigare, men jag förstår att det inte är en "vanlig polisserie".

Nu ska jag & maken kura ihop oss i soffan så jag får se vad som är så fantastiskt med den.

Häpp.

Läs andra bloggar om The Wire, DVD-box, första säsongen, TV-serie,

50-åring

På Statoil* hittar man just nu "Motown 50" till det facila priset av 149 svenska riksdaler.
3 CD späckade med gamla godingar. Köp den.

*Statoil är det enda stället som säljer CD-skivor där jag bor. Just nu kommer jag inte mycket längre än en biltur dit.

Läs andra bloggar om Statoil, musik, Motown,

City Daily Photo

Satt (med foten högt) och blev nostalgisk igår kväll. Samtidigt som den svenska uttagningen till melodifestivalen gick av stapeln, röstade man i Italien fram årets vinnare av San Remo festivalen, Marco Carta (RAI har blockerat youtube-klippet ufn).

Skriverierna i italiensk press ryker i vanlig ordning av politiken kring festivalen. Eftersom de språkliga finesser som kröner kritiken inte blir ens i närheten så intelligenta översatta till svenska, nöjer jag mig med att länka till La Stampa för den som vill och kan ta sig an det på egen hand.

Men det var faktiskt inte alls melodifestivaler jag tänkte skriva om. Nej, när jag satt där och blev nostalgisk var jag tvungen att googla på "min" stad Torino och hittade då fram till ett blenomen som jag inte visste fanns - City Daily Photo - och blev lyrisk.

NU kommer jag till saken: MALMÖ finns inte med. Haninge, Stockholm & Ystad finns, men inte Malmö alltså.

Jag vet någon som skulle vara det perfekta ögat för denna uppgift så jag kan bara hoppas att hon smyger förbi här och åtminstone tar sig en funderare på det hela.

Här kommer i alla fall en förteckning över andra CDP (det är givetvis inte omöjligt att det finns fler, men denna lista hittade jag på en "uppsamlingsplats" för CDP):
ersätter den lååååånga listan med en länk till CDP-portalen.

Läs andra bloggar om melodifestival, San Remo, Italien, la Stampa, City Daily Photo, Malmö,

I lokaltidningen

Som invånare i Lomma kommun får vi med jämna mellanrum Lommabladet i brevlådan. Ja, skratta ni bara, i den står de stora sanningarna.

I senaste numret står att läsa att det håller på att skrivas en biografi om Kal P Dal.

Hans motto lär ha varit "Rock & Roll e' bättre än ett stadigt kneg".


Läs andra bloggar om Lomma, Lommabladet, lokaltidning, biografi, Kal P Dal, SJ, musik, rock, Skåne, skånska

Briljans

Maken och jag brukar roa oss med casting*. Det funkar så att vi båda läser samma bok och om vi tycker det är mödan värt castar vi se'n filmen som följer på boken. Ibland är vi totalt eniga, ibland inte, men diskussionerna är alltid intressanta och roliga. Ett enkelt och föga krävande nöje måste jag säga.

I går kväll var vi och såg Clint Eastwoods fenomenala "Changeling", en sann historia om en kvinnas kamp mot Los Angeles korrupta och genomruttna poliskår på 30-talet. Nej, nej, den har vi givetvis inte kunnat casta hemma vid köksbordet och dessutom har Clintan & Ellen gjort ett utomordentligt jobb med castingen helt utan vår hjälp. Jolie, Malkovich och alla de andra gör briljanta insatser.

Clintan har för övrigt gjort ett utomordentligt jobb rakt igenom tycker jag. En ganska lågmäld film med en oerhörd kraft, i stort sett utan de klassiska stora åthävorna i fotografi och bombastisk musik.

Från första till sista sekund av de 2 timmar och 21 minuter som filmen varar var jag fast i ett järngrepp. Och ja, det var tårar inblandade. Många.

*jodå, jag vet att det heter "rollbesättning" och "besätta roller" på svenska, men det flyter liksom bättre med "casting" och "casta".

Läs andra bloggar om casting, böcker, nöje, bio, film, Clint Eastewood, Changeling, Joli, Malkovich, korrupt poliskår, polis

Det som gör mig glad

Av allt som gör mig glad är det de här figurerna som gör mig gladare än allt annat.

Låten får bli samma som redan jag redan haft med i något tidigare inlägg. En låt som gör mig riktigt, riktigt glad och som får mig att hoppa hoppsasteg.

Se vad andra blir glada av hos Rajson på Musikfoto.

Läs andra bloggar om Musikfoto, glad, glädje, musik, Marvin Gaye, Tammi Terrell, Ain't no mountain high enough

Pojkband

Ikväll har vi firat på jobbet.
God mat, trefaldiga leven och en härlig stämning.

Och så var det det här med underhållningen.

Den var av sådan art att jag var tvungen att ha radion avstängd i bilen på vägen hem för att jag inte ville förlora soundet jag hade i huvudet. Den var av sådan kaliber att jag tänker ställa till med fest enbart för att få en anledning att hyra in dessa fantastiska artister.

Jajamensan, nu gör jag reklam. För Sveriges, enligt dem själva, äldsta pojkband - Vocal Six.

Läs andra bloggar om fira, mat, dukning, stämning, underhållning, pojkband, Vocal Six

Sexuell läggning

I morse hade jag en väldigt trevlig diskussion med arbetskamraten I. Eftersom vi sitter i olika byggnader händer det ofta att vi inte ens ses, än mindre tar oss tid att prata om väsentligheter. Men det gjorde vi idag. Pratade om hur vi båda strävar efter att undanröja fördomar kring homosexualitet i våra barns liv.

Lustigt nog ser jag se'n att veckans Kulturfyra handlar om just sådana fördomar (I, hade du smygkikat?). Tintin blev nyligen outad och var, om inte i Aftonbladet, hoppar man på tåget och lever ut fördomarna till fullo?

Mina svar på K4:an kommer här:

1. Vilken är din favoritseriefigur?
Har aldrig varit särskilt förtjust i serier. De enda seriefigurerna jag kan minnas att jag haft något som liknar en varaktig relation med är Lisa & Sluggo.

2. Vad har din favoritseriefigur för sexuell läggning?
Brukar faktiskt inte reflektera över någons sexuella preferenser, särskilt inte seriefigurers.

3. Varför skulle det vara bögigt att bo med en operadiva? Vilken musik tycker du är sexig?
Jag skulle gärna bo med en operadiva - det skulle säkert ge vidgade vyer i tillvaron - men jag är inte särskilt bögig (eller är det det jag är?).
Saxofon. Maceo Parker med Marvin Gaye's Let's Get It On (nej, jag försöker inte vara vitsig).

4. Berätta något om dig själv som bryter det vanliga mönstret, eller som är oväntat eller som du tror att vi inte vet.
Jag har alltid en ask cigaretter i väskan, trots att jag slutat röka.
Ja, just det - och så har jag röda sockar på mig när jag sover.

Här ett klipp som jag bara inte kan motstå i sammanhanget:


Läs andra bloggar om fördomar, homosexualitet, Kulturfyran, Times, Tintin, Aftonbladet, Lisa och Sluggo, operadiva, bögig, saxofon, Maceo Parker, Marving Gaye, cigaretter, sluta röka, Catherine Tate, gay

The Station Agent

I helgen såg vi "The Station Agent" av Tom McCarthy, en underbar indiefilm om ensamhet, vänskap och sorg.

Fin, en kortväxt man som älskar tåg, ärver ett nedlagt stationshus i Newfoundland. Det enda han vill är att få vara ifred, men Joe med kaffevagnen och den sorgsna konstärinnan Olivia lyckas så småningom tränga igenom hans försvar och en trygg, pålitlig vänskap växer fram. Inga klichéer eller storvulna happy endings. Inga pekpinnar eller moralkakor. Bara en stor liten film som värmer ända in i själen.


Läs andra bloggar om film, indiefilm, independentfilm, the station agent, Newfoundland, ensamhet, vänskap, sorg, tom mccarthy

Semesterminne

Veckans Musikfoto är Semesterminne. Det var verkligen inget lätt val och jag skulle kunna skriva inlägg långa som statliga utredningar om vart och ett av mina semestermusikminnen, men OK, jag inser att ingen skulle orka läsa dem...

Så jag gör det enkelt för mig och tar min första utlandsresa på egen hand och bilden till det är, som synes, en discokula.

Året är 1979, platsen är England, sällskapet är kompisen P. Minnet som satt sig och som vi fortfarande skrattar åt ibland när vi träffas är vårt livs första besök på ett "riktigt" diskotek, "Top Rank" i Brighton. Vi hade klarblå satinbyxor (och alldeles för höga skor) och Bacardi & Cola i glasen (vi var alldeles för unga). Musiken bokstavligt talat dunkade oss längre och längre in i lokalen, in i trängseln på dansgolvet.

Vi var hänförda.

Alla våra pengar gick åt till att köpa maxisinglar och av alla 1979 års landsplågor väljer jag nog ändå - den här gången! - denna som mitt semesterminne:

Läs andra bloggar om Musikfoto, semesterminne, semester, musik, minne, foto, 1979, språkresa, Brighton, England, diskotek, Bacardi, Cola, landsplåga, Born to be alive, Patrick Hernandez

Mammut

Ikväll var jag med jobbets Matofilmgäng och såg Moodyssons "Mammut", men jag är inte så imponerad som jag hade hoppats på att bli faktiskt.

Under de första 50-55 minuterna satt jag egentligen bara och väntade. Väntade på att någonting skulle gripa tag i mig. Det gjorde det visserligen så småningom, men jag tycker nog att tragiken blev väl övertydlig och på sina ställen t.o.m. billig.

Visst gav filmen en tankeställare och visst blev jag berörd, konstigt vore det annars. Att se barn fara illa är det värsta som finns och jag ska erkänna att jag satt där i den mjuka, varma biostolen med tårarna forsande och klappade mig själv lätt på axeln för att jag åtminstone aldrig turistat i vare sig Thailand eller Filippinerna. Inte aktivt bidragit till eländet.

Å andra sidan har jag inte heller varit där för att jaga bort alla vidriga sexköpare eller stötta de utsatta kvinnorna och barnen. Inte köpt deras inhemska produkter och med egna ögon sett att pengarna verkligen hamnar där de ska och kan göra nytta.

Givetvis är det bättre att gå och se den än att inte göra det.
Så gör det. Se den.

Läs andra bloggar om Mammut, bio, film, Moodysson, Thailand, Filippinerna, tragik, sexköpare

Idol

Jag har (givetvis) hittat en ny utmaning - Musikfoto - och kan (givetvis) inte stå emot...

Jag har väl kanske inte haft nå'n särskild idol, åtminstone inte någon längre period i taget i alla fall. Jag har alltid tyckt om lite av många istället för allt av en liksom.

Men något som kan liknas vid idoldyrkan är nog ändå min The Sweet-period på 70-talet. Min allra första rockplatta var deras "Desolation Boulevard" och min allra första rockkonsert var när de spelade på Olympen i Lund.

Min bild till veckans tema Idol blir ett hopprep som var det vi använde som mikrofoner när vi lekte the Sweet framför spegeln. Låten blir megahiten "Fox on the run" (trots att den redan finns med på min blogg se'n tidigare).

Läs andra bloggar om musikfoto, idol, the sweet, desolation boulevard, Steve Priest, Brian Connolly, fox on the run, glamrock, Olympen, Lund

Kulturfyran 3

Kulturfyran har varit på förhandsvisning av en av vårens stora svenska filmer - Lukas Moodyssons "Mammut" - och låter oss denna vecka tänka till om sån't som griper en starkt respektive sån't som får oss att somna.

1. Vilken film har gripit dig mest?
Oj, oj, oj - det här var svårt. Men det får nog bli "Non ti muovere" av Castellito med Penelope Cruz i den kvinnliga huvudrollen.

2. När jag såg Stålmannen första gången på bio somnade jag mitt i filmen. Har du somnat i någon film någon gång?
Ja, när jag såg Spöket Laban med mina barn förra året (väldigt pinsamt). Hemma händer det alldeles för ofta... kan somna mitt i en kvalitetsrulle jag länge velat se men hålla mig klarvaken genom en hel kalkonbuffé. Beror väl på dagsformen.

3. En del böcker griper tag i mig så mycket att jag inte kan sluta läsa, jag tar med mig boken och läser på kafferasten och på bussen och läser hellre än pratar med arbetskamraterna. Henning Mankells första Wallander-böcker var sådana som jag inte kunde lägga ifrån mig utan bara ville läsa, läsa, läsa. Har du läst någon bok du inte kunde slita dig ifrån?
Jisses, var ska man börja? En av mina absolut starkaste läsupplevelser någonsin är i alla fall "The Boy in the Striped Pyjamas" av John Boyne.

4. Det är inte ofta jag lägger undan böcker och inte läser klart dem. Har du tyckt någon bok varit så hopplöst dålig eller illa skriven att du inte läst klart den?
Ja, en hel del faktiskt. Har en bok inte gripit tag i mig efter 40-50 sidor lägger jag ner den; det finns så otroligt mycket bra litteratur att tiden inte räcker till för att läsa den dåliga. En av de största besvikelserna var nog Carl-Johan Vallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia".



Läs andra om Kulturfyran film, böcker, Non ti muovere, Castellito, Penelope Cruz, The boy in the striped pyjamas, John Boyne, Vallgren

Galagläje

Såg den stjärn- och publikspäckade Barack Obama-galan på TV8 i kväll. Den namnkunniga skaran inbjudna att ta plats på scenen imponerade och talen fick det att tåras i ögonen.

Run Forrest, run!

Till min stora glädje fick jag se och höra min gamle hjälte, John Cougar Mellencamp. Blev givetvis tvungen att tuba fram två av mina favoriter från albumet "American Fool" från -82.


Läs andra bloggar om Barack Obama, president, gala, musik, John Cougar Mellencamp, American Fool, 1982, Forest Gump, Hurts so good, Jack and Diane, TV, USA

Kulturfyran 1

Nä, jag kan inte låta bli. Hänger på Kulturfyran igen och årets första ser ut så här hos mig:

1. Har du avgett något nyårslöfte?
Ja - ett "stort" som rör mitt fysiska välbefinnande och som jag gissningsvis kommer att tjata om så fort jag får en chans. De andra är lite "mindre", men mer privata.

2. Vilken är den första boken du ska läsa eller har läst i år?
Parallellar mellan Roberto Savianos "Gomorra" och tredje delen av Anne B Ragdes trilogi om släkten Neshov "Vila på gröna ängar".

3. Vilken är den första filmen du har sett eller ska se i år?
Har inte hunnit gå på bio ännu. På DVD blev det The Wind That Shakes the Barley av Ken Loach. På TV såg jag den förfärliga filmatiseringen av "White Oleander" och inser att jag borde ha läst boken som sedan flera år finns på min att-läsa-lista.

4. Vilket kulturevenemang ser du mest fram emot i år?
Bob Dylan på Malmö Arena den 28 mars - min julklapp till mig & maken.

Läs andra bloggar om kulturfyran, nyårslöfte, böcker, film, evenemang, kultur, Ken Loach, Anne B Ragde, Roberto Saviano, Gomorra, Bob Dylan, Malmö Arena, GI