Pojkband

Ikväll har vi firat på jobbet.
God mat, trefaldiga leven och en härlig stämning.

Och så var det det här med underhållningen.

Den var av sådan art att jag var tvungen att ha radion avstängd i bilen på vägen hem för att jag inte ville förlora soundet jag hade i huvudet. Den var av sådan kaliber att jag tänker ställa till med fest enbart för att få en anledning att hyra in dessa fantastiska artister.

Jajamensan, nu gör jag reklam. För Sveriges, enligt dem själva, äldsta pojkband - Vocal Six.

Läs andra bloggar om fira, mat, dukning, stämning, underhållning, pojkband, Vocal Six

Klämdag på jobbet

Idag har jag kopierat - massor. Tusentals kopior. Det börjar bli dags för årets Nationella Prov i språk och någon måste ju göra det - jag i det här fallet.

Det är lite obehagligt att befinna sig på en stor skola, som normalt befolkas av nära 2500 personer, alldeles ensam. Men man får mycket gjort och slipper köa till kopiatorn. Det jag har gjort i dag är gammalt hederligt löpande band-arbete. Väldigt vilsamt egentligen och så får man tid att tänka.

Nu ska jag "hålla helg" som dansken säger. Njuta av Galoschjesus och frukostflingorna som jag fick med posten idag. Häpp!

Omvägar

Jag älskar tidningar. Alla sorter; morgon- och kvällstidningar, glammiga inrednings-, rese- och modemagasin, Året Runt, Hemmets Journal och 40, 50 och 60+ boostingblaskor – ja, nästan allt som trycks. Maken är likadan och vi har tidningar överallt i hela huset. Inte i någon särskild ordning, bara i stora högar överallt och från 10-tals år tillbaka i tiden. De enda jag sorterar och har lite koll på är Elle à la carte och ”Vi Föräldrar” (eller ”vi barnägare” som maken kallar den) från 2002 – året då precis allting kretsade kring barn och barnafödande i vårt hem.

I en av de "för oss som är 40+"-tidningar jag köper ofta (av princip prenumererar jag inte eftersom en stor del av nöjet ju faktiskt ligger i att stå framför en tidningsvägg och välja ut den man vill ha just den dagen) finns en återkommande krönika med rubrik i stil med ”Vad jag önskar att jag vetat när jag var 25” och så är det en känd kvinna som hunnit fram till medelåldern som berättar vad hon hade velat veta.

Förutom att jag har världens bästa jobb (se gårdagens blogg) har jag dessutom lyckats landa det näst bästa jobbet också. Se’n i augusti ’07 jobbar jag som assistent i moderna språk på min egen gamla gymnasieskola där jag tog studenten 1983. Back to my roots alltså.

Hade man vetat det när man var 25 så hade man kunnat lägga mer tid och energi på viktigare saker än att ständigt tänka på och leta efter ”Drömjobbet” med stort "D". För att inte tala om vilken omväg de 6 åren med juridikstudier och de 450.000 på minuskontot hos CSN känns som nu så här med facit i hand.
Men OK, jag hade väldigt kul på ”omvägen”:)