Konstrunda

Några bilder från vår konst(iga)runda till Arlöv och Ystad under påskhelgen.

Överst gatustenar i Ystad och se'n påskliljor från samma ort. Därpå följer detalj från svågers & svägerskas fantastiska trädgård och på bild fyra deras magnifika Magnoliaträd som just knoppar. Bild fem är en detalj från vårt eget "påskachris" och nederst detalj från den tjusiga påskdukningen hos svåger & svägerska.

Pricken över i:et på denna min bildkavalkad över påskens konstrunda hade varit en bild från Malmös nya stadion ikväll. Med en magsjuk 6-åring, en brakförkyld 4-åring och maken på andra sidan jordklotet får jag dock vråla supporterramsor för våra himmelsblåa pågar hemifrån soffan och titta på de bilder jag kan hitta på nätet.

Läs andra bloggar om konstrundan, ystad, arlöv, påskris, påskliljor, magnolia, trädgård, påsk, sol, vår, Malmö, stadion, MFF, allsvenskan, fotboll

Påskach

Det är helt osannolikt vad tiden går fort.

Precis så som jag sitter nu, framför datorn alltså, satt jag för ett år se'n och lovade mig själv att "nästa år, då minsann ska jag vara ute i god tid och laga pesachmaten själv och inte köpa gefilte på burk".

Men nu sitter jag alltså här och har inte en minut mer, snarare mindre, på mig att fixa allt.

I år infaller påsken kloss inpå Pesach och det verkar ju fördelaktigt ur vädersynpunkt, men rent tidsmässigt blir det ganska "snoigt" när man vill fira både och.

Här på bloggen gör jag helt enkelt så att jag länkar till fjolårets inlägg. Vårt upplägg är ju exakt detsamma fast i omvänd ordning, Pesach först och Påsken se'n.

Det enda som varierar är vårt bidrag till påskbuffén, men blir det nå't bra kan det ju hända att jag skriver om det se'n.

Hur som haver -

Chag Pesach Sameach på en del av er och

Glad Påsk på er andra!

Läs även andra bloggares åsikter om tid, pesach, gefilte fish, mat, påsk, påskväder, sol, blogg, inlägg, påskbuffé

Midsommarjul

För ett par månader se'n frågade vår 5-åring ifall midsommar var samma sak som julafton. Då kände vi att det var på tiden att de stackars barnen får vara hemma i Sverige över denna den svenskaste av alla svenska högtider... Lagom till att vi skulle ge oss iväg till det gemensamma byafirandet med stång och dans kring densamma, öppnade sig himlen och hagel stora som snöbollar vräkte ner utanför fönstren. Nästan som julafton, så han hade ju delvis rätt grabben...

Hur som helst, dagens tema var jordgubbar och jordgubbar blev det - 10 liter självplockade gubbar som användes på längden och på tvären.

Våra gäster var väl först lite skeptiska till drinktilltugg i form av jordgubbar och mozzarellaspett och till förrätten bruschetta med fetaost, jordgubbar, basilikablad och honung, men när de väl smakat var det ingen som protesterade - det var helt enkelt jättegott!

Vi hade en fantastiskt trevlig dag och när regn- och hagelskurarna var över, gjorde vi som alla andra - gick ut på ängen och spelade boll. Och grillade så klart. Min (Elle à la Cartes) äpple- & basilikatzatziki gjorde succé!

Idag, midsommardagen, blev det menyrepris med min sida av släkten, men denna dag var ändamålet med matrallyt kvartsfinalen mellan Holland och Ryssland.

Jag måste säga att jag blev lite förvånad över att Holland inte höll, men samtidigt visste vi ju att Ryssland är riktigt, riktigt bra.

Men i morgon, det är då det gäller. Då är ingen inbjuden. Inte heller ska det lagas mat. Möjligtvis lyfts luren och maten blir hemkörd. Eller så får vi gå hungriga, jag måste ladda. Och ta ett snack med min alldeles egen maskot...som då inte är spanjor...

(liten dotter - VM 2006)

Läs andra bloggar om Midsommar, julafton, svenska högtider, hagel, jordgubbar, fetaost, basilika, mozzarella, tilltugg, förrätt, grilla, EM, Holland, Ryssland, fotboll,

Förfest och spanska glädjetjut

Idag har jag och arvingarna varit på förfest hos en kollega till mig som bor på landet. Ja alltså på landet på riktigt - i Håstad utanför Lund. Omgivna av ängar, åkermark och hästhagar har vi startat en ny tradition - förmidsommarfest, förfest till midsommar. Dignande buffé, regn, sol, regn, sol, regn, sol, ut och in med bord och stolar och "vi ska väl ändå sitta ute, det är ju sommar". En liten uppvärmning helt enkelt.

Ett skönt gäng språkofiler med ett visst fotbollsintresse och saken var ganska klar - TV:n skulle stå på! Kollegan N från Gran Canaria hade tagit med förstärkning i form av sina två halvspanska döttrar och helspansk väninna och succén var given. Inte för oss andra då alltså, men väl för N & Co.

För min egen del blev det dessvärre inte mycket tid framför rutan. Treårig dotter är nämligen fullständigt ointresserad av EM men väldigt nyfiken på poolen ute i trädgården. Därmed lämnas inget utrymme för förhandling. Jag får väl se il mago's mål i repriser hela natten istället...

Jag, till skillnad från maken som jobbar på ett bröllop just ikväll, fick åtminstone lyssna på spanska glädjetjut och skåla med vinnarmedborgarna. Och visst, det är klart det känns lite bittert men än är slaget inte förlorat.

Ska bli intressant att höra hur många av bröllopsgästerna det var som satt kvar och lyssnade på samtliga tal...

Läs andra bloggar om förfest, midsommar, EM, Spanien, spansk, Zlatan, fotboll, fotbolls-EM

Zoo eller En tårta till mor

Jag önskar mig alltid en dag med hela familjen på Zoo i Köpenhamn på Mors Dag. I nio fall av tio uppfylls aldrig denna önskan eftersom maken oftast befinner sig på andra sidan antingen Atlanten eller Ryssland, men idag fick vi till det. Picknickkorgen var sprängfylld med godsaker, solen strålade från en klarblå himmel och samtliga familjemedlemmar var på ett strålande humör.

På väggen ner mot bassängen står det:"Forsigtigt - kravl ikke op"

(Försiktigt - kryp inte upp) Hmm... varför? Vem är det riktat till?

Min egen mamma firades redan igår kväll, med middag och hemgjord tårta som till enbart fyllningarna - jordgubbsfromage och chokladkräm - krävde 6 dl vispgrädde (jodå, 40% fett). Det är mumma för mage & höft det!

På tal om tårtor kan jag rekommendera amerikanska bloggen Pink Cake Box som jag hittade hos Frukostflingan. I Malmö finns - utan blogg men alldeles på riktigt, med butik och allt - vår egen amerikanska tårtdrottning på Ultimate Cake, i hörnan av Davidshallsgatan och Kärleksgatan. Passande namn i tårtsammanhang förresten.

Ja, Mors Dag är stort här hemma hos oss som ni märker. Den dagen överstiger vida samma moders födelsedag, både i uppmärksamhet och firande. Det har jag naturligtvis själv styrt upp, det är väl ingenting att fira 29-årsdagen, om och om igen...

Läs andra bloggar om Mors Dag, zoo, Köpenhamn, tårtor, Malmö, traditioner

Sederafton

Sederaftonen avlöpte väl - både pepparrotsröran, saltvattnet och murbruket fick godkänt av samtliga närvarande. Just dessa tre tillbehör diskuteras nämligen livligt denna kväll, så har man lyckats med dem är succén given.

Det är nästan så att jag längtar efter nästa Pesach - har naurligtvis redan planer på vad som ska vara med på den menyn. Om jag har mer tid för förberedelser då vill säga. Importerad Gefillte fungerar annars hur bra som helst.

Mathelg

Påsken ligger en hel månad bakåt i tiden, men för oss är det nu dags för ännu en matorienterad helg.

I morgon börjar Pesach, den judiska påsken. Far och mor har levererat kartongen med matzeh (det osyrade brödet) och burkarna med gefillte fish (fiskbullar gjorda på karp). Jag har rivit pepparrot till chein (som ätes med fisken) och rört till charoset som görs på rivna äpplen, malda valnötter, rött vin, kanel och kryddpeppar.

Jag tycker om att fira den här helgen. Jag tycker om berättelsen om Moses och uttåget ur Egypten och jag tycker om symboliken med maten. Bittra örter för lidandet och svåra tider, saltvatten för tårarna, ägget för offergåvan, charoset som murbruket man byggde hus av i Egypten och sist men inte minst - det osyrade brödet för det bröd man inte hann baka färdigt när man gav sig iväg därifrån.

Ja, jag ser verkligen fram emot i morgon kväll,
Chag Sameach!

Tomten & professor Gustavsson

Redan när vår pojke var en nyföding började jag ta med honom till bokhandeln. Varje fredag gick vi dit och han fick välja (jo, jag lärde mig tyda en del lustiga gester) en ”fredagsbok” som vi sedan läste varje dag under den kommande veckan. Den här traditionen har vi fortsatt med och den inkluderar numera även dottern naturligtvis. Traditionen som sådan ser dock lite annorlunda ut sedan vi flyttade från sta’n; jag beställer en laddning böcker på nätet och så packas veckans bok upp efter hand på torsdagskvällarna som är TV-fria. Fredagsboken har m.a.o. bytt dag och inköpen har antagit en annan form - flexibilitet är ren överlevnadsteknik och det magiska med att gå in i en bokhandel tar vi när tillfälle bjuds.

Hur som helst, en del böcker blir det och en berättare som mer än någon annan fastnat hos båda barnen är Jan Lööf. Hans fantastiska bilder fullkomligt trollbinder dem (och oss vuxna med för den delen) och berättelserna är finurliga och överraskande. De känns liksom nya och fräscha trots att de kan ha upp till 40 år på nacken.

De absoluta favoriterna är ”Tomten berättar” och ”Sifferboken”; en åldrande tomte som minns sin tid som hustomte på Noaks ark och så den förvirrade professor Gustavsson som lär sina djur att räkna för att han tycker siffror är roliga. Själv räknar han jämt fel. I Sifferbokens myllrande bilder utspelas dessutom flera historier parallellt och man tröttnar aldrig på de här böckerna - jag blir lika glad varje gång barnen väljer någon av dem som kvällssaga.

I ett paket som just nu är på väg mellan Stockholm och Bjärred ligger ytterligare 2 böcker av denne Lööf - "Sagan om det röda äpplet", som enligt kollegan I är hans i särklass bästa, och "Ta fast Fabian" som handlar om apan Fabian som inte vill sitta instängd i en djurpark med en massa apor han inte känner och bli uttittad. Det låter väl som en sund inställning väl värd att förmedla till nästa generation?

Limoncellogrädde from heaven

Vår påskhelg har verkligen gått i matens tecken och höjdpunkten var utan tvekan den italienska vårbuffén hos svärmor & svärfar på påskafton.
Till både jul och påsk får varje son (inalles 3) med familj sitt lilla uppdrag att bidra till buffén och kreativiteten vet inga gränser. I år var temat som sagt italiensk vårbuffe och vår uppgift var desserter.

Italienskt, vår, påsk – hmm…. Ah - citrus, mandel & choklad så klart!

Maken & barnen bakade en citron- och mandelkaka med hur mycket smör & mandel som helst. En sanslös chokladmousse med lime i bakgrunden gjorde vi tillsammans maken & jag – i detta skede hade barnen blivit kommenderade att leka själva en stund – det krävdes viss timing & koncentration :). Sist men inte minst gjorde jag en limoncellogrädde som både kompletterade och stod stolt av egen kraft, vilket man nu föredrar, och jag måste bara dela med mig av receptet (själv hittade jag det i Elle à la Carte – min personliga bibel) eftersom det var sååå gott och dessutom så enkelt. Enkelt är bra.

2 citroner ( saft & rivet skal)
5 msk Limoncello (italiensk citronlikör)
3 dl vispgrädde
1 ½ dl florsocker
12 cantuccini (italienska mandelskorpor)

Blanda citronsaft, det mesta av det rivna skalet och Limoncellon. Vispa grädden och florsockret. Det är viktigt att inte vispa den för hårt, sluta när den precis har börjat tjockna. Tillsätt då citronmixen och fortsätt vispa tills den är blank och fluffig – då får den perfekt konsistens.
Skeda upp i glas och ställ kallt i minst en timme. Krossa en del av skorporna och strössla över grädden tillsammans med lite extra citronskal. Servera med hela mandelskorpor som tillbehör.

Idag ska jag och telningarna gå på bio med efterföljande fika, men se’n får festligheterna vara slut… I morgon är det vardag igen och dags att åter underkasta sig pointsberäkning och viktväktarkonsulentens vakande öga.

Jewish by choice

När jag växte upp var det inte så mycket att välja på – det var kosher, synagogan på alla stora helger, långa seder-aftnar, matzeh (osyrat bröd) och cheder (judendomsundervisning) på församlingshuset varje onsdag som gällde. Som bonus åkte man varje sommar till kollot Glämsta i Stockholms skärgård och insåg att det där med att vara judinna kunde vara riktigt roligt (man lärde sig förvisso mycket där som inte var så specifikt judiskt också, hehe).

Det var, av många olika anledningar naturligtvis, inte alltid så lätt att växa upp med det strikta judiska hemma. En stor anledning var naturligtvis att omvärlden inte såg likadan ut som hemma hos oss. Man kände sig ganska ensam om en sån trivial sak som att inte ha julgran hemma t.ex.

Naturligtvis revolterade jag – konstant och oftast i det tysta, men revolterade gjorde jag. I åldersspannet 20-30 var jag inte judisk alls, tvärtom. Jag ville inte veta av något som hade med judendomen att göra. Levde mycket i Italien och ville vara katolik, var katolik. En för mig mycket tragisk händelse 1993 gjorde att jag också sökte mig till New Age-flummet och nära vänner skämtar än idag om min period med stenar, aromaterapi, Tarot-kort och som K uttrycker det ”ditt viftande med trollstaven”.
Trots detta avståndstagande var jag alltid noga med att så fort jag kom till ett nytt land eller en ny stad ta reda på var det fanns en synagoga och en judisk församling. Jag gick kanske inte dit, men jag såg till att veta var det låg. Märkligt nog.

Hur som helst, jag hittade till slut fram till min religiösa identitet (många tycker att en sådan identitet är oviktig, dock icke jag). Jag är helhjärtad judinna, på mitt eget sätt och mera ”by choice”. Sedan jag blev mamma vid 38 års ålder har denna identitet fördjupats ytterligare en dimension (eller t.o.m. två) och jag försöker så gott det går att ge mina barn en del av det judiska, åtminstone vad gäller traditioner och kultur. Deras religiositet är ju inget man styr över, den får komma när den kommer. När och om de behöver den.

Hur vi lägger det inte alltid helt okomplicerade pusslet ”judisk mamma – icke-judisk pappa” hemma återkommer jag till någon annan gång.

Glad Påsk! (Pesach är först om 1 månad)