Påskach

Det är helt osannolikt vad tiden går fort.

Precis så som jag sitter nu, framför datorn alltså, satt jag för ett år se'n och lovade mig själv att "nästa år, då minsann ska jag vara ute i god tid och laga pesachmaten själv och inte köpa gefilte på burk".

Men nu sitter jag alltså här och har inte en minut mer, snarare mindre, på mig att fixa allt.

I år infaller påsken kloss inpå Pesach och det verkar ju fördelaktigt ur vädersynpunkt, men rent tidsmässigt blir det ganska "snoigt" när man vill fira både och.

Här på bloggen gör jag helt enkelt så att jag länkar till fjolårets inlägg. Vårt upplägg är ju exakt detsamma fast i omvänd ordning, Pesach först och Påsken se'n.

Det enda som varierar är vårt bidrag till påskbuffén, men blir det nå't bra kan det ju hända att jag skriver om det se'n.

Hur som haver -

Chag Pesach Sameach på en del av er och

Glad Påsk på er andra!

Läs även andra bloggares åsikter om tid, pesach, gefilte fish, mat, påsk, påskväder, sol, blogg, inlägg, påskbuffé

Sederafton

Sederaftonen avlöpte väl - både pepparrotsröran, saltvattnet och murbruket fick godkänt av samtliga närvarande. Just dessa tre tillbehör diskuteras nämligen livligt denna kväll, så har man lyckats med dem är succén given.

Det är nästan så att jag längtar efter nästa Pesach - har naurligtvis redan planer på vad som ska vara med på den menyn. Om jag har mer tid för förberedelser då vill säga. Importerad Gefillte fungerar annars hur bra som helst.

Mathelg

Påsken ligger en hel månad bakåt i tiden, men för oss är det nu dags för ännu en matorienterad helg.

I morgon börjar Pesach, den judiska påsken. Far och mor har levererat kartongen med matzeh (det osyrade brödet) och burkarna med gefillte fish (fiskbullar gjorda på karp). Jag har rivit pepparrot till chein (som ätes med fisken) och rört till charoset som görs på rivna äpplen, malda valnötter, rött vin, kanel och kryddpeppar.

Jag tycker om att fira den här helgen. Jag tycker om berättelsen om Moses och uttåget ur Egypten och jag tycker om symboliken med maten. Bittra örter för lidandet och svåra tider, saltvatten för tårarna, ägget för offergåvan, charoset som murbruket man byggde hus av i Egypten och sist men inte minst - det osyrade brödet för det bröd man inte hann baka färdigt när man gav sig iväg därifrån.

Ja, jag ser verkligen fram emot i morgon kväll,
Chag Sameach!

Flyttdags?

Jag har ett på gränsen till maniskt intresse för hus. Lägenheter också förresten – allt som går att bo(a) i - och jag spenderar mer än lovligt mycket tid på hemnet. Maken stöttar mig förvisso tålmodigt i husknarkandet, men jag misstänker att han innerst inne hoppas att jag någon gång ska tröttna eller att jag åtminstone omskolar mig till fastighetsmäklare och därmed kanske överdoserar på jobbet och till slut ger upp.

Jag har flyttat så många gånger i mitt liv att jag tappat räkningen. Maken och jag tillsammans har också flyttat, och renoverat, så många gånger att vi båda tappat räkningen, men i vår har vi bott i vår 70-talslåda i hela 3 år. Spackel och målarfärg har precis hunnit torka, så det börjar bli dags att röra på sig… Farfar sa alltid att jag hade ”schpilkes in toches” (jiddisch för ”nålar i baken”) och så är det.

I morgon ska vi så titta på ett hus i en annan del av byn – totalrenoverat, byggt -51, med fantastisk trädgård och bara 150 meter till barnens dagis och framtida skola.

Totalrenoverat är bra. Totalrenoverat innebär att man eventuellt kan klara ett husköp med den mentala hälsan i behåll. Totalrenoverat innebär däremot inte att makarna L & J inte hittar en vägg att regla upp eller riva eller ett kök att vända på. Vi får väl se.

Jewish by choice

När jag växte upp var det inte så mycket att välja på – det var kosher, synagogan på alla stora helger, långa seder-aftnar, matzeh (osyrat bröd) och cheder (judendomsundervisning) på församlingshuset varje onsdag som gällde. Som bonus åkte man varje sommar till kollot Glämsta i Stockholms skärgård och insåg att det där med att vara judinna kunde vara riktigt roligt (man lärde sig förvisso mycket där som inte var så specifikt judiskt också, hehe).

Det var, av många olika anledningar naturligtvis, inte alltid så lätt att växa upp med det strikta judiska hemma. En stor anledning var naturligtvis att omvärlden inte såg likadan ut som hemma hos oss. Man kände sig ganska ensam om en sån trivial sak som att inte ha julgran hemma t.ex.

Naturligtvis revolterade jag – konstant och oftast i det tysta, men revolterade gjorde jag. I åldersspannet 20-30 var jag inte judisk alls, tvärtom. Jag ville inte veta av något som hade med judendomen att göra. Levde mycket i Italien och ville vara katolik, var katolik. En för mig mycket tragisk händelse 1993 gjorde att jag också sökte mig till New Age-flummet och nära vänner skämtar än idag om min period med stenar, aromaterapi, Tarot-kort och som K uttrycker det ”ditt viftande med trollstaven”.
Trots detta avståndstagande var jag alltid noga med att så fort jag kom till ett nytt land eller en ny stad ta reda på var det fanns en synagoga och en judisk församling. Jag gick kanske inte dit, men jag såg till att veta var det låg. Märkligt nog.

Hur som helst, jag hittade till slut fram till min religiösa identitet (många tycker att en sådan identitet är oviktig, dock icke jag). Jag är helhjärtad judinna, på mitt eget sätt och mera ”by choice”. Sedan jag blev mamma vid 38 års ålder har denna identitet fördjupats ytterligare en dimension (eller t.o.m. två) och jag försöker så gott det går att ge mina barn en del av det judiska, åtminstone vad gäller traditioner och kultur. Deras religiositet är ju inget man styr över, den får komma när den kommer. När och om de behöver den.

Hur vi lägger det inte alltid helt okomplicerade pusslet ”judisk mamma – icke-judisk pappa” hemma återkommer jag till någon annan gång.

Glad Påsk! (Pesach är först om 1 månad)