Det sägs att livet går i sjuårscykler. För en cykel sedan, på Rooseums innergård och med snöflingor som vore de hämtade ur en Disneyfilm fallande på min svarta skrud, blev jag fru A. Cykeldagen idag firades av hela familjen med en tur på byn och en sen lunch i den go'a värmen på "Bullen".
Blommor fick jag också. Han är bra, min make. Bäst faktiskt.
Äntligen infann den sig, helgstämningen.
Hösten har gått i 190 och de senaste veckorna har jag faktiskt inte stannat upp en enda gång för att känna hur det är och vart jag är på väg. Bara brassat på för att elden inte ska slockna liksom. Igår fixade vi glöggparty på jobbet, men värmeljusen till trots kunde det (för min del) lika gärna kunnat vara öl, snaps och dillkokt nypotatis på borden. Idag var vi iväg med vänner för att se Doris & Knäckebrödernas julshow och då - omgiven av 5000 andra Dorisfantaster i åldern 0-100 - under julmedleynumret och scenen fylld med små söta tomtenissar och nissor, kände jag äntligen ett efterlängtat lugn sprida sig i bröstet. Tankarna saktade in och blev glasklara var och en för sig och jag fick lust att vara med.
Tidigt i morse drömde jag att hela huset skakade. Nå’nstans långt borta hördes ett krasch. Jag hann tänka att jag skulle slita upp ungarna och ställa oss i en dörröppning (för det vet man ju att man ska), men så blev det stilla igen. När jag vaknat ordentligt kollade jag Sydsvenskan på nätet, men där stod ingenting. Medan jag dukade fram frukosten berättade jag för barnen att jag drömt om ett jordskalv, men nå’n minut senare hör jag på radion att det inte alls var en dröm. Det var alldeles på riktigt och ”kraschen” var en tavla vars ram nu icke längre är. Hu. Läs andra bloggar om dröm, jordskalv, jordbävning
En så'n här dag är det svårt att hålla paus från bloggandet. Orden och känslorna svallar över - ja, jag har tårar i ögonen och ståpäls efter att ha lyssnat på Barack Obamas segertal.
Ja, jag är ju nybörjare på det här med att vara soccer mom så jag hoppas jag blir förlåten för mitt fatala misstag i gårdagens inlägg. Det var inte bara match - det var ju CUP!!! Lomma Bukten Cup. Så, nu kan jag koppla av och gå på partaj!
I morgon är det en stor dag för en (ganska) liten kille , en stor tjej och en ännu större kille.
Den (ganska) lille killen ska nämligen spela sitt livs första fotbollsmatch. Pojkar02 Bjärreds IF mot Nike och Lödde. Eftermiddagen och kvällen har som synes ägnats åt teknik i trädgården. Därefter taktik i soffhörnet och på sängkanten. Både maken - som tillika är pågarnas tränare - och jag kan mycket väl tänka oss en nätt bostad på Limhamnsvägen.
Och visst - jag kan ta den rosa om jag måste, det är OK.
Den stora tjejen och den ännu större killen ska gå en helt annan match och vi har äran att får vara med, till skillnad från polarna till killen på videon:
Solros heter girasole på italienska; "gira" betyder vända och "sole" sol - "vända sig mot solen" och det är precis vad dessa stolta toskanska solrosor gör. Inte åt mitt håll så att jag kan få en bild framifrån då alltså, men det går bra ändå.
