16 mars 2009

Lyckliga leenden

I flera år har jag önskat mig en ny enspråkig italiensk ordbok. Idag fick jag en av maken, helt utan anledning. Bara sådär.

Enligt samme make framkallade denna tegelsten på 2704 sidor ett leende (nästan) lika stort som den da'n vi gifte oss och när våra barn föddes.
Japp, det här är stor lycka.
Läs andra bloggar om , , , , rel="tag">leenden,

7 kommentarer:

Eva Nygren sa...

En sådan snäll make du har. Om-tänk-sam. Kan du fot-a nu?

Liz1e sa...

ja, han är bra att ha:D
fot-a gör ont, jätte-ont

Eva Nygren sa...

Ajajaj. Du kanske kan få något mot smärtan? Inte kul. Är det meningen att du ska använda foten?

Liz1e sa...

ja, nu har de plockat stygnen så jag måste lära mig lita på foten igen...

Balance sa...

Jag förstår dig precis. Så känner jag varje gång jag får ett nytt lexikon i min hand. Lycka! Språknörd? moi? ;-)

Liz1e sa...

@balance: ja, det är nåt visst med det där knaket i lexikonets rygg när man öppnar den de allra första gångerna, man blir liksom förförd:)

Liz1e sa...

@balance igen: när man öppnar "det" ska de ju vara!