Budgivning

Den som någon gång varit inblandad i en budgivning vet vilken ångest det innebär. Ja, just precis – ont i magen och nerverna på helspänn. ”Är det verkligen en genuint intresserad budgivare jag slåss mot eller är det en ondsint själ som bara sitter och trissar upp priset?” I huvudet slåss tankarna på att man ligger i hammocken med den goda boken med de där man om någon månad åker förbi huset och ser någon annan göra det. De som ju faktiskt inte verkligen ville ha just det huset - de hade bara mer pengar.

Mobilen har blivit min livlina denna dag av ångest. Tur att det var lektionsfri dag idag så att den kunde ligga bredvid mig på bordet med högsta signalen inställd. Ingen att ta hänsyn till eller vara förebild för – bara jag och livlinan.

Min kollega R som är danska berättar att budgivning är förbjudet i Danmark. Där sätts ett begärt pris och först till kvarn vinner. Så skulle vi ha det här också. Kanske. Men kanske inte ändå. För blir det nu vi som får köpa det lilla slottet med parkträdgård, så är det också vi som ska sälja . Och då vill man ju ha sin budgivning – helst av modellen ”ångestfri”. (Ja, här kan jag riktigt föreställa mig en del menande leenden!)