4 augusti 2008

Snälla rörelser

För ett tag se'n läste jag nå'nstans om en ny sorts rörelse - Anonyma Klubben (nedan kallad AK).

Det hela går ut på att när man t.ex. köper ett choklad eller en dricka till sig själv, så köper man två. Man ger den extra saken till personen i kassan och ber henne/honom att välja ut en kund som kommer efter en själv och ge den extra saken till honom/henne (se'n går man därifrån - man ska alltså inte stå och kolla vem mottagaren blir). Till mottagaren ska kassören/kassörskan bara säga att det är från AK. En annan variant kan vara att fästa sin ej utgångna p-lapp på biljettautomaten så att någon annan kan ha glädje av den.
Nu har jag provat det här, men mixar det med en annan rörelse jag fascineras av - bookcrossing. Igår köpte jag 2 ex av en bok jag själv just läst. Det ena gav jag till min mamma och det andra la jag på sittbänken i hissen på vårdcentralen med texten "hälsningar från anonyma klubben".
Känner mig riktigt snäll faktiskt. Och anonym. Och hederlig.
Läs andra bloggar om , , ,

3 augusti 2008

Stadskunskap

Vår vän Fröken P ska bli Fru B.
Hon kom till sta'n från Gotland för kärleks skull för 3,5 år se'n och när vi nu vet säkert att hon tänker stanna, fick möhippans tema bli "Din nya hemstad sedd från alla håll & kanter", en tur som jag för övrigt kan rekommendera alla - inklusive de som tror de kan, vet och har sett allt i sta'n.
Dagen började på Stortorget, som under helgen ser ut så här:
Nej, det är inte vi som spelar... dräkterna var helt enkelt för små så vi fick stå över.
Detta året också.
Efter en god lunch åkte vi se'n kanalbåten Rundan som sig bör och utan att lägga någon som helst skuld på det stackars flickebarnet som sommarjobbar som guide, måste jag säga att innehållsmässigt var det nog något av det sämsta jag upplevt i denna genre. Ett sorgligt, för att inte säga katastrofalt dåligt manus har de satt ihop, eller vad sägs om: "...huset blev senare kvinnofängelse för Malmös lössläppta kvinnor. Några sådana finns inte längre. Kvinnofängelser alltså." Tänk er se'n detta översatt till engelska och tyska - vojne, vojne! Det var faktiskt bättre förr - klara, tydliga fakta utan skämt, inspelat på band.

Men naturligtvis lärde vi oss massor, som till exempel vad detta är och var det finns...
... och att det under Schougens bro finns krokar att hänga sprängämnen i för det fall man behövde spränga bron för att skydda sta'n, men att dessa aldrig använts annat än till att hänga kläder i när isen varit tjock nog att åka skridskor på.

Vi fick också chansen att jämföra gamla...... och nya hovrättenKalla mig gärna konservativ, men jag föredrar den gamla.

Efter turen under sta'ns 21 kanalbroar blev det ytterligare ett
transportmedel man inte kan vara förutan

Men jag tycker nog att de byter nummerserie lite väl ofta. När man väl hunnit lära sig att det inte var 37:an eller 38:an till Folkets Park längre utan 11:an, ja då byter de igen - till 5:an!!!

Det finns hur många bra & trevliga anledningar som helst att gå till Malmö Folkets Park - Sveriges äldsta sådan för övrigt - men idag var vårt mål givetvis Pariserhjulet.

"Ja, det är min liv och kniv, alla tiders perspektiv
när man ser det lite grann så här från ovan."

Efter dessa svindlande höjder promenerade vi sedan tillbaka en bit in mot city för att lära oss dreja (jomenvisst!!) och dekorera hos en viss välkänd keramiker (som förutom att vara keramiker även är min svärmor).

Blivande bruden målar "din&minskålar"

Medan vi lät fantasin flöda i verkstan hade dagen hunnit bli en osedvanligt vacker kväll som vi avslutade med picknick och konsert i Alnarpsparken (njae, inte i sta'n direkt, men nära). Jag kan inte särskilt mycket om musik på det teoretiska planet och skulle aldrig i livet våga mig på att "recensera", men oavsett vad man tycker i vissa tidningar så njöt vi av både Eva Dahlgren & Peter Jöback. Och det viktigaste av allt - blivande Fru B var mycket, mycket nöjd.

Och jag - ja, jag fick mig en rejäl dos av sta'n, så nu ska jag varken gnälla eller beklaga mig på ett tag.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

1 augusti 2008

Blått

Veckans fredagsfärg är blå. Jag hade en del bilder på lager för att tolka den, men eftersom jag inte lyckas bryta mitt vemod, får det bli den grannaste av dem alla - himlen över Malmö...

Läs andra bloggar om , ,

30 juli 2008

Vemod i sommarvärmen

När solen värmer som bäst, himlen är molnfri och grönskan är fullt utslagen infinner sig vemodet. Jag saknar helt enkelt sta'n så att det värker i hela kroppen.

Tankarna rumlar runt huller om buller och jag får ingen ordning på dem.
Förnuft eller känsla - ja, det är frågan....
Läs andra bloggar om , , , ,

25 juli 2008

Rosa

Hos asapasa hittade jag utmaningen fredagsfärger och eftersom utmaningar är min akilleshäl så... Veckans färg är dessutom rosa som bara råkar vara en av mina mest varaktiga passioner här i livet.
Rosa är ljuvligt vackert i "sin" miljö, som t.ex. på husen i Riomaggiore där vi stannade till på vägen ner till Toscana för några veckor sedan. Riomaggiore är en av pärlorna i Le Cinque Terre (de fem byarna) i södra Ligurien på gränsen till Toscana.
Ja, nog är det semestersentimentalitet som gör att min värld rör sig i slow motion just nu...
Läs andra bloggar om , , , , ,

20 juli 2008

Blacka

Jag har en blacka*. Det är svårt att komma igång efter semestern och varken hjärta eller hjärna är riktigt med på noterna.

Jag vilar mig i att uppdatera min sorgligt eftersatta bokblogg och tar och läser runt hos er andra lite istället, så kanske jag hittar nerven igen.
*bloggsvacka
Läs andra bloggar om , ,

19 juli 2008

Kokosdrömmar

För 20-25 år sedan spenderade jag i det närmaste en förmögenhet på att skaffa mig en läcker solbränna. Året om alltså. Hade jag fört bok över eländet med solarier och sololjor hade jag nog gråtit en skvätt idag.
Hur som helst, på 80-talet var det kokosolja - Hawaiian Tropic tror jag märket hette- som gällde. Min favoritdrink på den tiden var dessutom Batida de Coco, Créme de Menthe, skakad med mjölk och mycket is. Naturligtvis överdoserade jag (och, har jag förstått, många med mig)och stod sedan under många herrans år inte ut med kokossmak eller -doft i någon som helst form.
Tills i år.
Blev lockad att smaka kokosglass i Italien och nu är jag helt fast. Har fullständigt snöat in på kokos och plågar nu min stackars familj med allt från Bounty till kokostoppar. Igår hittade jag dessutom ett oemotståndligt recept på en variant av panna cotta på en av mina favoritgodsaksbloggar och var helt enkelt tvungen att prova...
Så för de av er vars traumatiska minnen av Hawaiian Tropic bleknat och ni åter kan ta till er doften och smaken av kokos och eftersom jag måste förvissa mig om att denna drömdessert sprids vidare även till icke-italiensktalande personer, kommer receptet här på svenska:
1 burk kokosmjölk (400 ml)
2,5 dl vispgrädde
100 g socker
4 gelatinblad
1 nypa salt

kakao och (färsk) riven kokos att dekorera med
Börja med att lägga gelatinbladen i kallt vatten. Blanda de andra ingredienserna i en kastrull och värm tills sockret smält. Undvik att låta det börja koka, eftersom ingredienserna har en benägenhet att skikta sig. Krama ur gelatinbladen och rör ned i den varma blandningen och se till att de smälter ner ordentligt. Häll upp i formar, en stor eller flera små, låt svalna och ställ sedan i kylen i minst 5 timmar.
Sikta kakao, strö över riven kokos & servera!
Mmmmh....
Kan också tänka mig att det kan vara gott som fyllning i en smarrig tårta.

(bilden är lånad)

Läs andra bloggar om , , , , ,


17 juli 2008

Tvättkorgen är full igen

Sonens första kommentar när vi kom innanför dörren var:

"mamma, har du sett vad köksbordet har blivit litet?"
Resan var fantastisk. Nu ska jag bara landa. Mjukt sådär.