En fransos i familjen eller Om man nu ska ha en ny kan den lika gärna vara snygg

Vi har velat fram och tillbaka länge, men till slut blev det i alla fall en fransos som får ersätta Gun, vår gröna gamla Volvo Kombi som kostat oss mer i reparationer än vi vågar tänka på.

Vi hyrde en fransos av samma modell i Italien för 2 år se'n och blev blixtförälskade, både maken och jag, och idag fick vi så äntligen hem den - vår alldeles sprillans nya Peugeot.

Jag kan verkligen väldigt, och då menar jag väldigt, lite om bilar men en sak kan jag konstatera - vår fransos är snygg! Färgen heter Lucifer Red - bara det - och man känner sig som en kung (eller drottning) när man glider fram i den genom byn.

Passande nog är bokstäverna i registreringsnumret HHM -

som i Hans & Hennes Majestät. :-)

Hej då till reparationer & besiktningar - på ett tag i alla fall...

Fyrkantigt

Fyrkantigt ska det vara idag som Tisdagstema.

Här en bild från ett fyrkantigt innertorg med en fyrkantig scen där vi fick se en utomhusföreställning av Svansjön. Platsen är Lecce i södra Italien och minnet lär stanna kvar länge.

Registreringsskyltar

Ända sedan jag var sådär en 9-10 år och man införde de nya registreringsskyltarna på bilar i Sverige har jag roat mig med att göra ord av de 3 bokstäverna. BGF kan t.ex. bli BioGraF, TRT kan bli TåRTa, mammas gamla folkasnurra FZG blev FaZerGodis osv. Ni förstår va’?

När jag kom till Italien på 80-talet, bidrog registreringsskyltarna där till att jag lyckades lära mig Italiens alla provinser utantill. Deras registreringsnummer började på den tiden nämligen alltid med beteckningen för den provins bilens ägare var skriven i - BZ för Bolzano, TN för Trento, BG för Bergamo osv. - mycket värdefull kunskap kan jag meddela.

1994 ändrade man nummerserie i Italien och tog bort provinsbeteckningen. Protesterna mot detta blev, på traditionellt italienskt manér, högljudda och 1999 gjorde man ytterligare en ny variant. Till nummerserien från -94 lade man, förutom EU-symbolen och landsbeteckningen "I", till provinsbeteckningen i minsta möjliga teckenstorlek nere i höger hörn under årtalet för bilens registrering. De skulle tvunget ha med så mycket information på sina skyltar att de fick öka storleken både på längden och på bredden.

Det här med registreringsskyltar är stort i Italien - en konstform med en mycket gedigen historia precis som så mycket annat i detta passionerade land. Det finns hemsidor i ämnet och artikeln på Wikipedia, där man kan läsa om hur skyltarna ändrat både form, färgsätttning, materialval och nummerserier under förra seklet, tar aldrig slut .

Jag fascineras verkligen av denna passion och det (nästan) första jag gör när jag kommer till ett nytt land är just att försöka lista ut deras eventuella sytem med registreringsnummer. Det som ligger mig varmast om hjärtat är fortfarande Italiens och helst med den färgsättning som gällde 1976-85, med svart botten, orange provinsbeteckning och numret i vitt.

Fram till 1994 - med provinsbeteckning CE för Caserta

1994-1999 utan provinsbeteckning - helt utan charm

Dagens skylt - ägare från BZ (inte helt lätt att se)

Resultat

Träningsvärk och vaknatt med potatismjölsomläggningar till trots blev det en del gjort utomhus idag.







Min stolthet "Grand Hotel" före...

...och efter. Hjälp - blev detta rätt?

Upptäckte att vår fantastiska Doftschersmin vaknat till liv efter vintern...

Fick plockat en liten bukett på väg till skateboardrampen också (ni kan sluta skratta nu - det är sonen som åker). Åh, vad våren är härlig!

(bortsett från vattkopporna då alltså)

Träningsvärk och musöron

Igår var det dags för vårstädning på barnens förskola. Jag och sonen blev tilldelade att rensa och göra snyggt i en 3 meter lång rabatt som ingen brytt sig om se’n förra året vid samma begivenhet. Resultatet blev bra, men idag har jag träningsvärk i varenda muskel i kroppen.

Blev dock tillräckligt inspirerad att fixa lite hemma med utekrukorna. Har kollat att björkarna har musöron och enligt mina efterforskningar ska det då vara rätt tid att frisera sina rosor.

Gift med en kamel

Jag är gift med en gammal kamel. Ja, inte bokstavligt talat utan på krogspråk. Skånskt sådant. Norrut, på andra sidan åsen, betyder tydligen kamel något annat i samma bransch men i Malmö med omnejd är kamel en rutinerad, seglivad servitör.

Maken är en mycket duktig och hängiven kamel som numera utövar sitt kall i luften. Märkligt nog har han fortfarande stenkoll på allt som händer i stan’s krogvärld. Minsta lilla sylta som öppnar, stänger, byter meny eller ägare – allt har han under kontroll. Varifrån han får all denna information är för mig en gåta.

Vi pratar mycket om en egen liten krog, maken och jag. Eller snarare om det egna lilla hotellet med liten krog - den ultimata lösningen för bådas drömmar. Italien, 20 rum ungefär (alla individuellt och personligt inredda naturligtvis). Restaurangen med plats för 40-45 matgäster, exklusiv "menu fisso" efter köksmästarens dagsform och dagens råvaror. Uppbokat flera veckor i förväg men ändå med en lång ringlande kö av hoppfulla gourmetsjälar utanför, så klart.

Menyn skulle kunna se ut så här:

Aperitivo ai Frutti di Bosco

Selezione di Salumi della Zona

Primi della nostra Tradizione

Secondi di Antica Memoria

Formaggi dell’Agriturismo qui Vicino
Dolce della Mamma

Caffé del Fratello

Digestivo del Nonno
Vino dello Zio

(hm, får trolla fram en morbror med vinodling)

Det är lördag - får ta en cykeltur se'n och spela några lottorader.
Joker kan nog också behövas.

Följetong

Jaha, då var det dags för Vattkoppor del 2 i följetongen
"Familjen A:s inte så spännande vår med allsköns virus & bakterier".

Lilla madame har nu små, små "förkoppor" lite överallt som redan kliar förfärligt. Inser med förtvivlan att det inte är lika lätt att muta en 3-åring som det var i förra veckan med 2 år äldre storebror. "Om man inte kliar får man spela Gameboy hur länge man vill" funkade alldeles utmärkt med unge herrn (ordinarie speltid är nämligen max 30 minuter per dag). Lilla fröken däremot, som föredrar Pippi-filmerna framför Gameboy, tittar på film, ler och kliar sig i alla fall...

Om någon som läser detta har något extraordinärt husmorsknep utöver potatismjöl, emottages detta tacksamt.

Vi hoppas alla att detta nu är ett säsongsavslutande avsnitt, så att barnens moder kanske kan kvittera ut åtminstone en hel månadslön detta halvår.

For the record: barnens far är anställd i Danmark och där finns inte ens möjligheten att vara hemma med sjuka barn - bara ett klargörande ifall nu någon undrar varför det bara är mors lön som blir lidande. Har alltså ingenting med "ojämställdhet" att göra.

Kulturfyran 4

Film är Kulturfyrans tema denna vecka. Kul och lätta frågor - här är mina svar:

1. Är det någon film som går på bio nu som lockar dig, som du vill se på bio och inte väntar tills den släpps på dvd?
Vill hemskt gärna hinna se ”Things we lost in the fire”. Får se hur det blir med tid och tillgängligheten till barnvakter.

2. Besökarna sviker biosalongerna, bland annat på grund av fildelningen, hävdas från vissa håll. Snart kommer biografer som visar film med 3D-teknik. Vad tror du? Kommer besökarna tillbaka till salongerna när filmerna visas i 3D?
Initialt kanske nyhetens behag lockar, men de som börjat ladda ner och se film den vägen blir nog svåra att övertyga.

3. Kärlek i kolerans tid fick bottenbetyg av SVT:s filmrecensent. Vilken film är den sämsta du sett?
Man ser ju en hel del dåliga filmer men som väl är glömmer man bort de allra sämsta ganska fort. ”Mannen som kunde tala med hästar” är dock den i särklass sämsta film som jag forfarande kan gräma mig över att ha tagit mig besväret att gå till en biograf för att se. Suck…

4. Vad gör en film dålig?
Slätstrukna karaktärer, förutsägbarhet, passionslösa skådespelare och regissörer

Bookcrossing

Fortsätter att läsa Språktidningen och hittar ytterligare ett intressant spår som jag blir tvungen att följa upp - bookcrossing. Gugglar (ja, så stavar jag det) man det får man 4.450.000 träffar så jag är återigen en smula sen med min upptäckt. Hur som helst, bookcrossing låter som en väldigt sympatisk rörelse som jag utan vidare skulle kunna ansluta mig till.

Man lägger helt enkelt ut en bok man läst någonstans, t.ex. på en parkbänk eller ett hotellrum, en bensinpump eller ett cafébord och så plockar någon annan upp den, läser den och lämnar den sedan i sin tur på någon annan bra offentlig plats. Vill man så kan man också registrera sina böcker och bokfynd och ge varje bok ett eget ID-nummer så att man sedan kan följa bokens väg i världen. Just den biten tycker jag personligen låter lite väl överarbetad, men för den som orkar kan det säkert vara trevligt.

Eftersom jag oftast inte rör mig särskilt långt utanför jobbet eller hemorten under veckorna, kan jag nog dessvärre inte räkna med att hitta särskilt många böcker på offentliga platser. Jag tvivlar nämligen starkt på att företeelsen har spridit sig till Bjärred.

Men någon måste ju börja och vilken dag om inte denna, världsbokdagen, passar väl bättre för det?

Eyak, verlan och blurra

Idag upptäckte jag att jag har missat något fantastiskt bra. Jag stod där framför tidningshyllorna på Citygross, men blev inte ett dugg inspirerad och fick nästan lite panik när jag inte fastnade för någonting. Framför allt kunde inte badmode, gå-ner-i-vikt-inför-beach2008, möblera med småbord eller Caroline af Ugglas på omslaget locka mig.

Besviken fortsatte jag till hyllan med pocketböcker och där, på golvet nedanför den, i ett halvtomt, skrangligt litet ställ hittade jag Språktidningen.

Hur i hela fridens namn kan jag ha missat den? Den är intressant, lärorik, rolig, genomtänkt och alldeles underbart språkig.

I kväll har jag t.ex. lärt mig att det finns ett språk som heter eyak, men som sedan den 21 januari i år inte längre talas av en enda människa. Jag har läst en mycket intressant artikel om verlan (slang där man vänder orden bak och fram) i Frankrike och jag har lärt mig att "minnig" och "minsk" är motsatsord till glömsk. Jag vet numera också vad "blurra" betyder och att man vidtar åtgärder för att rädda sydsamiskan i Sverige.

Jag får helt enkelt frångå min princip att inte prenumerera på tidningar för den här tidningen vill jag verkligen inte missa ett enda nummer av i fortsättningen.

Om du går in på deras webupplaga så missa för allt i världen inte att gå in under sektionen "Rapportera" - väldigt underhållande!

Är det fusk?

Undrar bara lite försiktigt om det räknas som fusk att äta svensk nypotatis den 22 april? Men vem kan väl motstå dessa fantastiska små knölar (trots det tresiffriga kilopriset)? Kokta i dill, ätna (är det ett ord?) med lite smör och flingsalt... mmm...

Tisdagstema - Naturmaterial

Naturmaterial för mig - liten dotters lockar.

Uffe-väder

Äntligen är de här - Uffe-dagarna. Lundell då alltså.
Ja, ens Uffe-dagar ser ju inte riktigt likadana ut som för 15-20 år se'n när dessa molnfria, soldränkta försommardagar tillbringades i lappade jeans på en filt i Kungsparken med ett glas billigt rödvin i handen.
Ankor, Kerouac och Uffe. Funderingar kring huruvida man kunde baxa hem ett ekpiano, uppför två trappor i huset från 20-talet. På två man.

Idag i bilen på väg hem från en utomordentligt trevlig "barnlunch" - lunch där vänner med barn i samma ålder lyckas få i sig halvljummen mat medan man turas om att hålla ett öga på barnen som klättrar på minigolfbanorna på ängen nedanför - med "Kär och galen" i högtalarna fick jag en så'n härlig, stark flashback av en gammal hederlig Uffe-dag. Våren är här!

The only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn like fabulous roman candles...
Jack Kerouac

Sederafton

Sederaftonen avlöpte väl - både pepparrotsröran, saltvattnet och murbruket fick godkänt av samtliga närvarande. Just dessa tre tillbehör diskuteras nämligen livligt denna kväll, så har man lyckats med dem är succén given.

Det är nästan så att jag längtar efter nästa Pesach - har naurligtvis redan planer på vad som ska vara med på den menyn. Om jag har mer tid för förberedelser då vill säga. Importerad Gefillte fungerar annars hur bra som helst.

Mathelg

Påsken ligger en hel månad bakåt i tiden, men för oss är det nu dags för ännu en matorienterad helg.

I morgon börjar Pesach, den judiska påsken. Far och mor har levererat kartongen med matzeh (det osyrade brödet) och burkarna med gefillte fish (fiskbullar gjorda på karp). Jag har rivit pepparrot till chein (som ätes med fisken) och rört till charoset som görs på rivna äpplen, malda valnötter, rött vin, kanel och kryddpeppar.

Jag tycker om att fira den här helgen. Jag tycker om berättelsen om Moses och uttåget ur Egypten och jag tycker om symboliken med maten. Bittra örter för lidandet och svåra tider, saltvatten för tårarna, ägget för offergåvan, charoset som murbruket man byggde hus av i Egypten och sist men inte minst - det osyrade brödet för det bröd man inte hann baka färdigt när man gav sig iväg därifrån.

Ja, jag ser verkligen fram emot i morgon kväll,
Chag Sameach!

Kulturfyran 3

Oj, oj, oj... veckans Kulturfyra har verkligen inga givna svar...

1. Vilken är den bästa bok du läst, alternativt vilken bok har varit viktigast för dig? Berätta gärna varför eller vad som gör boken bra.
Man läser ju så oerhört många bra böcker och jag kan inte plocka ut bara en. Många böcker har varit viktiga, men i olika faser av livet. Hmm... som barn drogs jag ofta till berättelser om starka, föräldralösa flickor och när jag fick veta att jag skulle få en dotter bröt jag nästan ryggen för att få tag i en svensk översättning av "Pollyanna" av Eleanor H. Porter (1913) att ge henne i födelsepresent. Så det får väl bli den, när den nu stannat kvar så länge att jag absolut vill föra den vidare.

2. Vilken film har betytt mest för dig?
"The Great Gatsby" för att det var min första barnförbjudna film på bio (1974).

3. Vilken låt eller musik eller konsert, alternativt artist, har betytt mest eller mycket för dig?
Får svara i stil med fråga 1 - olika musik har påverkat mig i olika faser i livet. Men det finns 2 artister jag återvänder till i både nöd och lust - Marvin Gaye och italienske Lucio Battisti. Min absoluta "pick me up" är den här:

4. Vilket konstverk eller bild är viktig för dig?
Yves Kleins "Blue Monochrome".

Onsdagsspår

2-3 gånger i veckan äter vi lunch samtidigt, mina kollegor M, K och jag, och ofta är det bara vi 3 där i lunchrummet. Både K och jag är småbarnsföräldrar och det vet man ju hur så'na är - pratar bara barn, feber och sömnbrist. M verkar dock inte vidare besvärad utan deltar ganska aktivt i våra diskussioner.

Häromdagen insåg jag däremot att vi, jag och K alltså, inte lämnat särskilt mycket utrymme för M att inviga oss i hans liv (jag vet ju iofs inte om det kanske är så han vill ha det). Via kollegan Evas blogg fick vi nämligen veta att M är en genialisk musiker. Det har han ju inte sagt något om till oss! Eller är det så att han faktiskt sagt det och vi inte har lyssnat?

Hur det än ligger till, nu vet jag och bara måste dela med mig - gå till Adrian Recordings och lyssna på Marcus Cato - varje onsdag lägger de ut ett nytt spår av honom.

Eva skriver så bra om pusselbitar så jag hänvisar helt enkelt till henne när det gäller den biten.

Tisdagstema - himmel

Solnedgång i Capo Vaticano, Calabria, Italia sommaren 2005

Hittade Tisdagstema via Frukostflingan

Planteringsbekymmer

Vid den här tiden på året blir jag, precis som alla andra, fullständig uppslukad av det här med att plantera och pyssla utomhus. Jag har varken gröna fingrar eller kunskaper, utan chansar vilt både vad gäller sorter, årstid och skötsel – ibland lyckas jag och ibland inte.

Tidningsinköpen just nu är självklara och oemotståndliga – Drömhem & Trädgård, Hem ljuva hem och Sköna Hem, Plaza Interiör och till och med Laura har trädgårdsspecial eller åtminstone balkong & terasspecial. Rosie är min klara favorit - både glansig och glammig - för den får mig att på fullt allvar tro att till och med jag enkelt kan få ihop det som de på Drottningholm eller på gigantisk takterass i city. Där hittade jag precis den kombination blommor jag vill ha i den stora, grå krukan på framsidan – vita Minipenséer, rosa Bellis och vit Ranunkel.

Idag var maken hemma igen och eftersom sonens feber från igår visade sig vara vattkoppor, fick han vackert stanna hemma medan jag gav mig iväg på det, skulle det visa sig, fullständigt omöjliga uppdraget att hitta dessa plantor. Jag körde runt till 6 olika plantskolor och handelsträdgårdar och överallt sa de samma sak – ”ja, det är många som frågar efter just de blommorna, men tyvärr är de slut” Jag åkte hem igen, satte mig att ringa runt till ytterligare 8 ställen inom rimligt köravstånd men ingen kunde hjälpa mig.

Tydligen är det fler än jag som hämtar idéer i Rosie - eller kanske är det just vita Minipenséer, rosa Bellis och vit Ranunkel som gäller i år?

Vår (fortfarande) tomma kruka

Inte som man tänkt sig

Vår i luften.
Soligt och vindstilla. Utan-mössa-och-bara-fleecejacka-varmt och fågelkvitter. Storslagna planer för hur vi skulle spendera dagen.
Nyckelorden var penséer – planteringsjord - utomhus.
Istället blev det feber – magsjuka – inomhus.
Nåja.

Morgonstund

Jag undrar hur folk som inte dricker kaffe gör på morgonen. Ja, för att kicka igång dagen liksom. Har just hämtat in Sydsvenskan och barnen, som är väl intrimmade på att när mamma & pappa dricker kaffe och läser morgontidningen får man roa sig själv, är utom synhåll.

På spisen puttrar min vapendragare Bialetti. Mjölken är skummad (handjagad) så nu är den nära – denna ljuva kaffestund på lördagsmorgonen.

Svenska skor i Afghanistan

Min modiga kollega L åkte iväg på studieresa till Afghanistan för några veckor sedan. När jag fick veta att hon skulle resa dit, plockade jag raskt ihop en papperskasse med urvuxna barnskor och kläder som hon fick med sig. Dessvärre är jag inte så flitig som jag önskar att jag vore med att lämna saker till insamlingar (90-talssyndromet igen?), så vi har ett rejält lager att plocka av hemma. Denna gång behövde jag ju inte heller fundera över ifall sakerna verkligen skulle komma fram till rätt mottagare och det ökade på något sätt lusten att dela med sig.

Nu har L kommit hem och hon har naturligtvis oerhört fascinerande berättelser med sig tillbaka och varje gång vi möts i korridorerna numera tjatar jag på henne att hon måste göra en utställning av alla sina fina bilder.

Det var inte jag som hade modet att åka dit och jag ska på intet vis göra detta till min historia –– men bilderna på barnen som fick våra skor vill jag ändå visa!

Vetskapen om att en annan mammas prins och prinsessa trampar omkring i I & J’s svenska Kavat-skor i en helt annan del av världen är faktiskt ganska tillfredsställande.

Kulturfyran 2

Veckans kulturfyra anknyter till DNs artikel om den nya sajten Ameibo.com som utmanar piratsajterna med en tjänst för laglig fildelning av film. Här kommer mina svar:

1. Tror du att en laglig tjänst för fildelning av film kan konkurrera med pirattjänsterna?
Nej, olagligheter är av någon anledning alltid populärast.

2. Musik och film är väl det som mest delas ut via fildelningssajter, men också böcker går att få tag på den vägen. Skulle du kunna tänka dig att läsa en bok som du laddar ner via datorn?
Nej minsann! Min eviga och innerliga kärlek till boken, särskilt då i pocketform, är oövervinnerlig.

3. Tror du att fildelning hotar kulturarbetarna?
Inom musik och film är det nog ett ganska stort problem, men när det gäller böcker tvivlar jag. Eller så är jag bara naiv.

4. Jag läste i förra veckan att de amerikanska filmproducenterna har långt gångna planer på att lansera ett sätt att visa film på i 3D och där också lukter ska kunna vara en del i filmvisningen, för att på så sätt tvinga besökare till biograferna för att se filmen. Vad tror du om det? Vill du se filmer i 3D med lukter till?
Faktiskt inte - det kan lukta "räligt" nog ändå i en biosalong...

Krossad dröm

Om någon månad kommer jag att köra förbi ”mitt” hus och se någon annan ligga i min hammock (alternativt svära över att brunnen sinat). Sån’t är livet…

Budgivning

Den som någon gång varit inblandad i en budgivning vet vilken ångest det innebär. Ja, just precis – ont i magen och nerverna på helspänn. ”Är det verkligen en genuint intresserad budgivare jag slåss mot eller är det en ondsint själ som bara sitter och trissar upp priset?” I huvudet slåss tankarna på att man ligger i hammocken med den goda boken med de där man om någon månad åker förbi huset och ser någon annan göra det. De som ju faktiskt inte verkligen ville ha just det huset - de hade bara mer pengar.

Mobilen har blivit min livlina denna dag av ångest. Tur att det var lektionsfri dag idag så att den kunde ligga bredvid mig på bordet med högsta signalen inställd. Ingen att ta hänsyn till eller vara förebild för – bara jag och livlinan.

Min kollega R som är danska berättar att budgivning är förbjudet i Danmark. Där sätts ett begärt pris och först till kvarn vinner. Så skulle vi ha det här också. Kanske. Men kanske inte ändå. För blir det nu vi som får köpa det lilla slottet med parkträdgård, så är det också vi som ska sälja . Och då vill man ju ha sin budgivning – helst av modellen ”ångestfri”. (Ja, här kan jag riktigt föreställa mig en del menande leenden!)

Ett hus

Vad är väl ett hus i Borgeby....både opraktiskt och svårmöblerat och....och o-p-r-a-k-t-i-s-k-t och s-v-å-r-m-ö-b-l-e-r-a-t och....och alldeles, alldeles underbart!

Jag ligger redan där i hammocken mellan äppelträden med en god bok, barnen gungar eller hoppar på den enorma studsmattan och maken övar på sin puttning på den smaragdgröna gräsmattan.

(Alternativt irriterar jag ihjäl mig på röran i det alldeles på tok för lilla badrummet, maken svär högt för att han för 9:e gången denna dag slagit huvudet i det alldeles för låga taket i källaren och barnen gallskriker för att de saknar sina stooora rum)

Hoppas vi vinner budgivningen.

Flyttdags?

Jag har ett på gränsen till maniskt intresse för hus. Lägenheter också förresten – allt som går att bo(a) i - och jag spenderar mer än lovligt mycket tid på hemnet. Maken stöttar mig förvisso tålmodigt i husknarkandet, men jag misstänker att han innerst inne hoppas att jag någon gång ska tröttna eller att jag åtminstone omskolar mig till fastighetsmäklare och därmed kanske överdoserar på jobbet och till slut ger upp.

Jag har flyttat så många gånger i mitt liv att jag tappat räkningen. Maken och jag tillsammans har också flyttat, och renoverat, så många gånger att vi båda tappat räkningen, men i vår har vi bott i vår 70-talslåda i hela 3 år. Spackel och målarfärg har precis hunnit torka, så det börjar bli dags att röra på sig… Farfar sa alltid att jag hade ”schpilkes in toches” (jiddisch för ”nålar i baken”) och så är det.

I morgon ska vi så titta på ett hus i en annan del av byn – totalrenoverat, byggt -51, med fantastisk trädgård och bara 150 meter till barnens dagis och framtida skola.

Totalrenoverat är bra. Totalrenoverat innebär att man eventuellt kan klara ett husköp med den mentala hälsan i behåll. Totalrenoverat innebär däremot inte att makarna L & J inte hittar en vägg att regla upp eller riva eller ett kök att vända på. Vi får väl se.

Kul test

Kulturfyran

Jag är helt ny på det här med bloggande och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen i denna nya värld. Tack Eva för ditt inlägg om det positiva med bloggandet som idag, via Jah Hollis' blogg, ledde mig rakt i armarna på Kulturbloggen och Kulturfyran. Jag kan bara inte låta bli att hänga på…

1. När du tänker på Rolling Stones, vilken är den första låt du kommer att tänka på då?
Fritidsgård på 70-talet, ett gäng finniga tonårskillar med hembyggda förstärkare, fnitter.
"(I Can't Get No) Satisfaction". Så klart.

2. Stones blir film, Dylan blir film, Patti Smith har blivit skildrar i en film (den har inte haft Sverige-premiär än), Scorsese planerar en film om Bob Marley , Drottning Elisabeth har skildrats på film, ja många kända personer av olika slag har skildrats på film på senare tid. Vem skulle du vilja att det gjordes en film om?
Jag skulle väldigt gärna se att någon gjorde en film om Henry Kissinger. Jag är inte särskilt intresserad av politik rent generellt, men just Kissinger har alltid fascinerat mig.

3. Böcker som filmatiserats är ju vanligt också. Vilken bok borde inte ha filmats? Practical Magic av Alice Hoffman, en väldigt charmerande historia som blev en riktig skitrulle.

4. Vilket kulturmedium betyder mest för dig: musik? film? litteratur? konst? någon annan?
Litteraturen - ingenstans mår jag så bra som där.

Tomten & professor Gustavsson

Redan när vår pojke var en nyföding började jag ta med honom till bokhandeln. Varje fredag gick vi dit och han fick välja (jo, jag lärde mig tyda en del lustiga gester) en ”fredagsbok” som vi sedan läste varje dag under den kommande veckan. Den här traditionen har vi fortsatt med och den inkluderar numera även dottern naturligtvis. Traditionen som sådan ser dock lite annorlunda ut sedan vi flyttade från sta’n; jag beställer en laddning böcker på nätet och så packas veckans bok upp efter hand på torsdagskvällarna som är TV-fria. Fredagsboken har m.a.o. bytt dag och inköpen har antagit en annan form - flexibilitet är ren överlevnadsteknik och det magiska med att gå in i en bokhandel tar vi när tillfälle bjuds.

Hur som helst, en del böcker blir det och en berättare som mer än någon annan fastnat hos båda barnen är Jan Lööf. Hans fantastiska bilder fullkomligt trollbinder dem (och oss vuxna med för den delen) och berättelserna är finurliga och överraskande. De känns liksom nya och fräscha trots att de kan ha upp till 40 år på nacken.

De absoluta favoriterna är ”Tomten berättar” och ”Sifferboken”; en åldrande tomte som minns sin tid som hustomte på Noaks ark och så den förvirrade professor Gustavsson som lär sina djur att räkna för att han tycker siffror är roliga. Själv räknar han jämt fel. I Sifferbokens myllrande bilder utspelas dessutom flera historier parallellt och man tröttnar aldrig på de här böckerna - jag blir lika glad varje gång barnen väljer någon av dem som kvällssaga.

I ett paket som just nu är på väg mellan Stockholm och Bjärred ligger ytterligare 2 böcker av denne Lööf - "Sagan om det röda äpplet", som enligt kollegan I är hans i särklass bästa, och "Ta fast Fabian" som handlar om apan Fabian som inte vill sitta instängd i en djurpark med en massa apor han inte känner och bli uttittad. Det låter väl som en sund inställning väl värd att förmedla till nästa generation?