Omvägar

Jag älskar tidningar. Alla sorter; morgon- och kvällstidningar, glammiga inrednings-, rese- och modemagasin, Året Runt, Hemmets Journal och 40, 50 och 60+ boostingblaskor – ja, nästan allt som trycks. Maken är likadan och vi har tidningar överallt i hela huset. Inte i någon särskild ordning, bara i stora högar överallt och från 10-tals år tillbaka i tiden. De enda jag sorterar och har lite koll på är Elle à la carte och ”Vi Föräldrar” (eller ”vi barnägare” som maken kallar den) från 2002 – året då precis allting kretsade kring barn och barnafödande i vårt hem.

I en av de "för oss som är 40+"-tidningar jag köper ofta (av princip prenumererar jag inte eftersom en stor del av nöjet ju faktiskt ligger i att stå framför en tidningsvägg och välja ut den man vill ha just den dagen) finns en återkommande krönika med rubrik i stil med ”Vad jag önskar att jag vetat när jag var 25” och så är det en känd kvinna som hunnit fram till medelåldern som berättar vad hon hade velat veta.

Förutom att jag har världens bästa jobb (se gårdagens blogg) har jag dessutom lyckats landa det näst bästa jobbet också. Se’n i augusti ’07 jobbar jag som assistent i moderna språk på min egen gamla gymnasieskola där jag tog studenten 1983. Back to my roots alltså.

Hade man vetat det när man var 25 så hade man kunnat lägga mer tid och energi på viktigare saker än att ständigt tänka på och leta efter ”Drömjobbet” med stort "D". För att inte tala om vilken omväg de 6 åren med juridikstudier och de 450.000 på minuskontot hos CSN känns som nu så här med facit i hand.
Men OK, jag hade väldigt kul på ”omvägen”:)