Nostalgitripp

Hösten -94 var det äntligen slut på mina trista juridikstudier och jag kände att jag behövde göra något som jag inte gjort förut och som inte hade med juridik att göra. Något som var knutet till mina verkligt stora passioner i livet, språk & litteratur . Och vad kunde då vara bättre än att arbeta i en bokhandel?

Jag fick napp på första uppringningen och hade sedan förmånen att få arbeta extra på Hamrelius Bokhandel i 10 berikande år. Jag hoppade in när det var julrusch, bokrea, helger, somrar, föräldraledighet och semester – närhelst de behövde mig. Jag behövde alltid dem.

Jag lärde känna underbara, bokälskande människor, både anställda och kunder, och vi var ett litet gäng ”extringar” som inte kunde eller ville släppa taget. Somliga hade börjat redan under högstadiet, fortsatt genom hela gymnasiet och universitetstiden och så småningom fått ”vanliga” jobb måndag – fredag. Men när helgen kom eller det var dags för bokrean lossades det på slipsar och knytblusar och man rekommenderade böcker för glatta livet. Slog in paket gjorde vi också och blev mästare på att komma ihåg vilken bokhög som tillhörde vem av alla de tusen kunderna runt kassan 2 dagar innan julafton.

Lönen blev det naturligtvis inte mycket kvar av. Alla ”måste ha” ”har du läst den här?” och ”har du sett att den har kommit på pocket?” hemsökte mig till och med om nätterna och jag trillade dit varenda gång. Vännen K smittade med sin passion för filmböcker, M med sin flair för djuplodande psykologiska romaner och kvinnoporträtt. Lilla A lockade mig att investera i vackra, och alldeles för dyra, skrivböcker och poesi och lite större A smusslade undan läsexemplar i alla genrer till mig från förlagen. B fick mig att frossa i kokböcker (grrr) och G plockade fram rariteter ur sina gömmor och såg särskilt noga till att jag inte missade judiska författare, stora som små i berömmelse.

Jag önskar så att jag hade varit klok nog att inhandla en diktafon att tala in alla uppslag och idéer i som föddes i mitt huvud under en dag i bokhandeln. Alla roliga frågor och kommentarer, alla udda figurer som bidrog till skratt, och ibland tårar, i kafferummet. Passionerade diskussioner och all denna kunskap om böckernas värld – allt detta fick jag ta del av. Vara del i.

Trots att jag inte längre hoppar in och jobbar extra eller ens besöker butiken särskilt ofta eftersom jag så sällan är i sta’n, räcker det att jag ser deras logga på någons plastkasse så klickar det till i hjärtat. Och så får jag så'n lust att gå fram och fråga vad personen i fråga köpt men det kan man väl inte, va'?

Photo credit