Mali

Idag fick jag ett mail som väckte väldigt starka känslor; goda vänner i Italien som jag inte hört av på väldigt länge skickade en lite ovanlig påskhälsning.

M & O är jämgamla med mig och har varit gifta i 11 år. Ämnet har aldrig berörts, men jag har i många år förstått att de längtat efter barn och i sin påskhälsning berättade de att de nyligen adopterat en liten kille från Mali. De bifogade bilderna visar en fantastiskt söt liten unge i skidbacken, badkaret och tillsammans med sina av lycka fullkomligt strålande föräldrar.

Jag blev så rörd och lycklig för deras skull att jag bara satt rakt upp och ner i min fåtölj och storgrät.

När jag visat bilderna för resten av familjen och lugnat ner mig lite, slog det mig plötsligt att jag fan inte vet ett skit om Mali. Eller ens var det ligger.

Det mentala knytnävsslaget som Schyffert delade ut under sin utomordentliga föreställning the 90’s för 2 veckor sedan, träffade mig med full kraft idag - igen - rakt i mellangärdet – jag är verkligen en så’n som inte brytt sig ett djävla dugg. Jag har bara levt som i La-la-land och haft det så förbannat bra.

Mali ligger i Västafrika och har 11,6 miljoner invånare. Det är ett av världens absolut fattigaste länder. 94% av landets kvinnliga invånare är könsstympade. Bara 24% av den vuxna befolkningen kan läsa och skriva, av dessa är de flesta män. Det är inte mer än cirka 40 procent av barnen som går i skolan. Medellivslängden är 49 år. 70 procent av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen. Nästan vart fjärde barn dör före fem års ålder. Bara 50% av befolkningen har tillgång till rent vatten.

Jag är så fruktansvärt arg på mig själv, på min okunnighet och arrogans. Och det är min förbannade skyldighet att se till så att mina barn inte behöver bli arga på sig själva för samma sak.