Mammarazzi

Nu har det hänt igen – jag har suttit uppe till halv 3 på natten och redigerat bilder. Tagit bort röda ögon och dämpat ljus & ändrat kontraster för glatta livet. Fick avslutningsvis också iväg en beställning av bilderna på fotopapper.

Jag älskar att ta bilder, framför allt på barnen. Lilla prinsessan ställer fortfarande oftast upp på spektaklet, men ibland envisas hon med att vända bort ansiktet i precis fel – rätt?- ögonblick, så en del bakhuvudsbilder blir det ju. Det stackars gossebarnet har däremot fått en överdos av mammarazzi-attacker och poserar numera bara undantagsvis och efter löften om en extra halvtimme Gameboy-tid.

När det gäller bilder är jag något av en säkerhetsnarkoman. Alla ligger kvar på hårddisken, finns i minst 2 ex på CD (varav 1 är utplacerad hos mor & far) samt finns framkallade i barnens respektive album och/eller i familjealbumet. Alla negativ från förr – i.e. pre-digital – finns vederbörligen nedpackade, märkta och instoppade i bankfack.

Och nej, jag kan nog inte anses vara helt normal i övrigt heller:)