På Willy's

Jag är mamma och det är det bästa jobb jag någonsin haft. Men vissa dagar önskar man att man bara var konsult i sammanhanget och kunde skicka någon annan i ens ställe. Bara en dag eller kanske 2. Idag t.ex. skulle jag köra och storhandla och tog treåriga dottern med mig, i tron att vi skulle ha en mysig mor-dotter-stund. På Willy’s. Va’?! Vad tänkte jag på?

Hur som helst; vi kommer in, börjar vår plockrunda efter min noggrant sammanställda lista. Listor är bra för övrigt. Får återkomma till dem en annan gång. Vi hjälps åt att fylla vagnen och går till kassan för att betala. Den lilla har dittills bara vält ner en honungsmelon, sprungit omkull en enda pensionär, klämt sönder en Brie-ost och med huvudet lätt på sne’ smajlat sig till varsitt paket ”La Vache qui rit”-ostar till sig och brorsan (hon är väldigt omtänksam mot storebror). Vi har m.a.o. haft en riktigt angenäm ”handledag”. Nu står jag alltså där vid kassan i full färd med att ösa upp allting på bandet och då händer det.
3-åring – varuhus – lång kö (naturligtvis har de bara en kassa öppen eftersom det är söndag morgon), ja, ni kan själva föreställa er. Min dotter blir arg på en nano-sekund och har en pipa som slår hål på alla trumhinnor inom och en bra bit utanför kommungränsen.
Det var ett sån’t tillfälle när jag velat kunna skicka en slutfaktura och avsluta projektet hos kunden. Tvärt av.
Inser dock naturligtvis själv att mamma-dotter-stunder inte bör avnjutas på Willy’s.