Utan karta i Paris eller Man kan visst lära gamla hundar sitta

Jag har aldrig haft någon längtan efter att åka till Paris eller Frankrike över huvudtaget, utan Italien har liksom fyllt de flesta av mina behov genom åren. Min franska är dock riktigt hyfsad, dels tack vare entusiastiska lärare i grundskola & gymnasium, dels för att jag i jobbet ofta haft anledning att praktisera den. Ett par jobbrelaterade resor till Sydfrankrike har det också blivit genom åren. Men som sagt, någon längtan efter att åka dit privat har jag aldrig känt.

I januari i år fick jag chansen att åka på en utbildning i Paris och hade väldigt höga förväntningar på utbildningens innehåll men väldigt låga, eller inga alls, på själva Paris. Parisare, liksom andra huvudstadsinvånare, är ju så otrevliga och snorkiga mot turister – det vet man ju.

Kursen, som hölls på svenska skolan (som för övrigt vann mitt hjärta på alla tänkbara vis. Någon gång måste mina barn få gå där), pågick i 2 dagar och sedan hade vi 24 timmar på oss att ”göra sta’n” innan vi skulle åka hem igen.

De 6 första av dessa timmar promenerade jag, ensam. Ja, i 6 timmar – utan att sitta ner en enda gång. Införskaffad karta och guidebok låg väl nerpackade i väskan – dock inte i den jag hade med mig ut. Lite halvt envis som jag är, tänkte jag att äsch – jag klarar mig utan. I stället frågade jag mig fram längs vägen och blev så oerhört väl och trevligt bemött att jag trodde jag hamnat i en liten by på landet i Emilia-Romagna! Parisare är ju precis hur trevliga som helst! Jag stod t.ex. i ett gathörn och pladdrade med en juvelprydd, storrökande madame i hellång päls hur länge som helst och ett yngre par följde mig en bit på vägen längs Seine. Vi pratade om allt och inget särskilt och hade hur trevligt som helst (jodå, jag frågade om de verkligen var parisare).

Helt plötsligt vill jag då inget annat än att åka till Paris – försöker febrilt hitta en långhelg att lura med mig maken - och Frankrike. I sommar blir det dock Italien som vanligt, men nästa år – då får vi prova Frankrike. Man kanske kan åka till båda – 2 veckor i varje land.
Maken säger att det blir väldigt dyrt. Han kan ha rätt.