Ikväll var jag med jobbets Matofilmgäng och såg Moodyssons "Mammut", men jag är inte så imponerad som jag hade hoppats på att bli faktiskt.
Visst gav filmen en tankeställare och visst blev jag berörd, konstigt vore det annars. Att se barn fara illa är det värsta som finns och jag ska erkänna att jag satt där i den mjuka, varma biostolen med tårarna forsande och klappade mig själv lätt på axeln för att jag åtminstone aldrig turistat i vare sig Thailand eller Filippinerna. Inte aktivt bidragit till eländet.
Å andra sidan har jag inte heller varit där för att jaga bort alla vidriga sexköpare eller stötta de utsatta kvinnorna och barnen. Inte köpt deras inhemska produkter och med egna ögon sett att pengarna verkligen hamnar där de ska och kan göra nytta.
Givetvis är det bättre att gå och se den än att inte göra det.
Så gör det. Se den. Läs andra bloggar om Mammut, bio, film, Moodysson, Thailand, Filippinerna, tragik, sexköpare
3 kommentarer:
Okej, jag ska gå och se den. Det skulle jag redan innan jag läste ditt inlägg, men nu ska jag det ännu mer. Samtidigt har jag samma dåliga samvete som du - att man inte har varit där och hjälpt de utsatta - men vafan ska man göra? Kan man göra det senare, på ålderns höst, eller måste det vara nu? Helst vill jag göra det nu, men det är en omöjlighet. Vill, men... Alltid detta "men"...
Jag ska nog se den filmen. Visserligen har jag varit i Thailand men vi hälsade på en kompis som kommer därifrån och hon visade oss saker som turister inte brukar få se och vi bodde på hennes hotell så mitt samvete är ganska rent.
/Ylva-Yfronten
balance: usch ja, när ska man få tid till allt man VILL göra och inte bara det man måste?
ylva: man ska ju inte ha dåligt samvete bara för att man varit där, det låter ju dessutom som att du har eko-turistat och det är ju den sortens turism de måste ha för att överleva!
Skicka en kommentar