Min Italien-kvot blev rejält påfylld i somras (hrm, känns konstigt att skriva i somras - som om den vore slut, sommaren... men vaddå? de skriver fortfarande om värmen som ska komma - då är den väl inte slut?) och om en månad ska jag dit igen, så jag klarar mig såtillvida.
Värre är det med en annan längtan. Den som avsevärt tilltog i styrka under helgen av någon märklig anledning- den magiska smaragden i Atlanten. Vet inte hur jag ska få ihop det med allt annat faktiskt. Sångerna här nedanför är starkt förknippade med två alldeles särskilda personer (som gör sitt bästa för att läsa denna blogg med hjälp av någon översättningstjänst som tydligen ger ganska roliga resultat ibland). Hoppas att ni andra också uppskattar dem!Läs andra bloggar om Italien, sommar, värme, längtan, Irland, Atlanten, Eleanor McEvoy, Waterboys
5 kommentarer:
Jomenvisst uppskattar vi det.
Nu är det snart 20 år sedan jag första gången åkte till Irland och en bidragande orsak till det beslutet var Waterboys Fisherman´s Blues som jag lyssnade flitigt på.
Jag och min kvinnliga följeslagare då var bland annat i Spiddal på västkusten där en del av skivan spelades in. Vi gick på Hughes Bar som omnämns i raden av alla "tack" på skivan.
En av de följande gångerna jag återvände var det den första A Woman´s Heart-skivan som var väldigt populär.
Jag har faktiskt sett några av dem som medverkar på de skivorna, i London, Lund och Hultsfred.
Och Waterboys har jag sett ett flertal gånger nu, senast på KB i Malmö.
aha, så medan jag rensade fisk nere i Dingle roade du dig på Hughes Bar:)
Irland blev av - för mig - naturliga skäl mitt "Thailand" i början av 90-talet, innan IT-hypen slog till och över i Dublin. Sov på en madrass på golvet i ett studentrum på UCD, snöade in på Yeats & Joyce på The Winding Stair, lärde mig älska Bulmer's cider och backpackade runt ön för att komma fram till vad jag skulle göra med mitt liv. Och rensade fisk som sagt, ackompanjerad av Waterboys Fisherman's Blues. Thanks for sharing:)
Jag har en gammal t-shirt från The Winding Stair. Killen som sålde den hade givetvis varit i Sverige "in Falsterbo".
En av de senaste gångerna jag var i Dublin hade jag en Malmö FF-supportertröja på mig (det står MALMÖ i stor skrift på bröstet) när jag skulle gå på en konsert på en klubb.
Tjejen i garderoben läste högt "Malmö", och jag frågade om hon visste vad det är. ”Of course i know. I´m Irish!"
Min Pickwick Pub-tröja väckte också en och annan bartenders nyfikenhet.
vi får väl hoppas att hennes kännedom om Malmö är av annan karaktär än schlagerfestivalen 1992:D
Hon såg inte speciellt schlagrig ut. :-)
Skicka en kommentar