30 augusti 2008

Oro

Det har kommit smygande och började så smått förra hösten.

I farsdagspresent fick han ett par mjuka innetofflor och hans glädje visste inga gränser. Men OK, det kan vara kallt på golvet under vintern när man bor på en betongplatta.
I våras inhandlade han själv ett par svarta träbånnar (träskor i övriga landet). Men OK, man hoppar mycket in och ut när man har trädgård och man behöver inte vara så rädd om dem.
Idag ville han ha eftermiddagskaffe med fläta. Doppade flätan. Men OK, den var torr.
Efter kaffet ville han göra "en morfar" - sa det till och med rakt ut.
Jag börjar bli allvarligt orolig för vad förortslivet gör med min käre make.
Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

6 kommentarer:

Eva Nygren sa...

En morfar? Vad är det? En nyckelsömn som min svärmor sa förr innan hon tappade minnet. Eller kan det vara något annat? Vad gör morfar? Jag kan tänka mig allt möjligt, faktiskt.

Och oro. Är du orolig för din morfarsmake med träskor? Kanske spänner han av?

Liz1e sa...

göra en morfar = slumra till sittande i fåtöljen med tidningen i knäet:)

Annapanna sa...

Det är tydligen fler som har anledning att oroa sig...! Här uppe i norr kördes "Melodifestivalen 50 år" igår eftermiddag. Är du intresserad av en klackring i guld? Vi kan byta, jag tar träskorna...

Liz1e sa...

hmm.. tack för erbjudandet men jag behåller nog träskorna:D

polly sa...

Oh my! En tupplur! Är han hundra år, eller?? ;)

Liz1e sa...

polly: nej, han är ju inte det - därav min oro...