När jag bodde i Torino delade jag lägenhet med två skogstokiga irländskor och under den tiden myntades många härliga specialuttryck för våra göranden och låtanden. Ett som jag än idag lever med är "understanding sweater" (med Waterford-uttal), dvs. en tröja, oftast ful, gammal och uttjänt, som framför alla andra tröjor förstår en.
Läs andra bloggar om torino, irländskor, irland, Waterford, förståelse, satie, gymnopedie
8 kommentarer:
Irländare är lite speciella.
När jag för några år sedan berättade för en irländare boende i Malmö att jag fått fast jobb igen efter en tids vikarierande här och var svarade han:
"I´m sorry to hear that!" (och log lite så där "witty").
Men det är ju inte direkt det svar man, som van att höra att fast jobb är det bästa som kan hända en, väntar sig.
ja, livet har inte varit sig likt se'n irländskorna brakade in i mitt liv för 17 år se'n; de och deras fantastiska gröna ö är sannerligen en tillgång jag inte kan vara utan- i fler än ett avseende:)
Själv skulle jag gärna besöka Irland. Det närmaste jag kommer Irland idag är min bekantskap med irländsk whiskey
dricker inte whisky själv, men hade gärna haft mina irländska "syrror" här ikväll, eller ja, varit där för den delen - propped up at the bar chatting away with me Irish lassies:)
Itroducerade ditt uttryck om förstående tröjor för tonårsdottern med pojkvän idag, det greppade direkt utan vidare förklaringar.
Härligt! Att förvalta och föra filosofiska fenomen vidare till nästa generation är ett ärofyllt uppdrag;)
Jag hade en katt en gång som var som en sådan där tröja. Han såg väldigt förstående och deltagande ut när det behövdes som bäst. Det var en bra katt.
Jag kände en irländare i min ungdom som var riktigt kul, han hade basker har jag för mig. I brist på mänskliga irländare bekantar jag mig numera med deras whiskey...
annapanna: whisky är som sagt inte min grej, men en Bulmers eller två, eller ja, hur många som helst förresten - det säger jag aldrig nej till:)
Skicka en kommentar