16 maj 2008

Koppel?!

En del gråa hårstrån har jag fått av naturliga skäl, men en del av dem kan jag ta gift på att jag fått av att läsa om märkliga påfund, som t.ex. i Aftonbladet idag där man kan läsa om koppel för barn.

Jag har själv 2 små barn och visst, de är livliga och rör på sig precis som alla andra människor i upptäckaråldern och absolut – jag har ofta haft hjärtat i halsgropen jag med, precis som alla andra småbarnsföräldrar. Men att sätta koppel på dem?
Nej, fy fabian!


Fler bloggar om , , , ,

10 kommentarer:

noli sa...

Vet inte varför det är så hemskt. Jag och min syster hade sådana när vi var små (80-talet). Hade det inte varit för dem hade nog mamma fått panik då min syster sprang iväg utan att tänka och bara försvann när hon var liten.

mammajobbar sa...

Fattar inte varför de skriver att det är en nyhet? Det har ju funnits hur länge som helst. Inte fattar jag heller att man måste använda dem? Ser inte riktigt behovet...

annapanna sa...

Ähhh? Detta är väl återigen ett tecken på att jag är ansvarslös som mor, men, koppel på barnen? Visade mina barn, de såg lätt chockade ut... Jo, det fanns nog förr också, jag minns att det även fanns barnhagar...

Behovet?

Anonym sa...

Ja håller me dej :)

Liz1e sa...

Svärmor använde tydligen en liknande anordning på min svåger på 70-talet - är det månne för att den är retro och trendig som vi ser den igen? Eller är det ett nytt curlingredskap så att ungarna inte ska behöva lära sig saker och slippa bli självständiga? Tja, inte vet jag.

Tack för era kommentarer - jag är tydligen inte ensam.

Anna sa...

Koppel ar supersmart. Har anvant det till alla 4 barnen och mer utforskande och sjalvstandiga barn far man leta efter. Tidiga i utvecklingen ar dom ocksa. Men det ar ju ratt typiskt att man i Sverige ska forfasa sig och missa hela poangen. Det ar en sakerhetsatgard ju precis som baltet i vagnen, men det anvander ni inte heller kanske...

Galaxa sa...

Fattar inte varför man helt plötslig ska kalla det "koppel"? Det är ju en sele det är frågan om, eller hur? Ni som förfasar er över detta - hur gjorde ni t.ex. när era ban skulle lära sig åka utförsåkning? Höll dem i handen, eller? Nej, vänta, det vet ni säkert inte - det är ju folk som är ute i skog och mark och är allmänt aktiva som fattar varför denna konstruktion är något positivt något som gör att barnete skyddas från faror och lär sig fortare att springa, åka skidor etc på detta vis! Men det låter ju inte speciellt positivt om man kallar det för koppel!

Annapanna sa...

Jag vet inte, men min dotter lärde sig springa när hon var 10 månader, utan "koppel". Det är mest skog där jag bor och vi har klarat av friluftslivet ändå. De lärde sig åka skidor utan koppel/sele, det är klart de var lite äldre än två år och började inte i de brantaste backarna, de var dessutom duktiga på längdskidor innan. Man skyddar barnet från faror men jag hoppas att barnet lär sig att vara försiktig ändå. Tänk på Ronja och vattenfallet. Jag säger inte att det är fånigt, jag säger bara att man kan lära sitt barn att skydda sig själv på olika sätt.

tackförordet sa...

Håller helt med om att det är ett märkligt påfund det här med att koppla sina barn. Jag har burit båda mina barn i sjal tätt virad runt mig fram till 10-11 månaders ålder när de lärde sig att gå och springa. Barnen både går, springer och stannar vid trafikljus inne i city – tänk va’? Helt utan sele! Inget av barnen har cyklat på 3-hjuling – båda lärde sig cykla utan stödhjul när de var 3 och vi bor mitt i sta’n. Men pratar med dem det gör jag – om vad som gäller i t.ex. trafiken och hur man ska undvika faror. Om vad respekt och uppmärksamhet innebär och att det ibland kan vara bäst att hålla en vuxen i handen. Och jodå, det går visst att prata med små barn – men man måste ha både tid och tålamod, men det är vi väl skyldiga att ge dem när vi nu satt dem till världen?
Köp (och läs) boken ”Ditt kompetenta barn” av Jesper Juul istället för att lägga pengarna på koppel (eller selar om det känns som en bättre benämning).

Galaxa sa...

Den gången ett barn glömmer bort sig och springer ut i gatan - då är man nog ganska glad att man hade en sele! Sådant händer hela tiden! Och det händer även barna som har föräldrar som pratat med dem! Då kan man slå sig för bröstet bäst man vill!("det går visst att prata med små barn/.../men det är vi väl skyldiga att ge dem när vi nu satt dem till världen?") Skulle tro att även folk som skyddar sina barn lite extra pratar med sina barn!

Det är en sak att vara överbeskyddande, och en sak att vidta försiktighetsåtgärder för att man är rädd om barnet.

Sen kan man ju fortsätta förfula detta genom att kalla det koppel! Så otrevligt!