Åh vad jag önskar att jag vore lite mindre Mattis. Som föräldrasort alltså.
I går kväll var det vårfest med övernattning på dotterns dagisavdelning. Jag sov oroligt och vaknade flera gånger under natten och hela huset vibrerade av (min) saknad. Jag väntade naturligtvis på att de skulle ringa och säga att hon var ledsen och att jag måste komma och hämta henne. För är man bara tre år kan man ju inte sova borta hur som helst (om det inte är hos mormor och morfar alltså).
Men joho, det kan man tydligen…de hade till och med fått väcka henne i morse för att hon sov så gott.
Om jag bara kunde vara lite mer som Lovis.
När jag nu fått en dotter som är en Ronja.
Läs även andra bloggares åsikter om ronja rövardotter, dotter, lovis, mattis
2 kommentarer:
aaaaww, jag är visserligen ingen förälder - men jag tänka mig hur det var för dig utan din lilla ronja :)
men du, vad underbart vacker tösen är! åren går fort och snart står du där, utanför ytterdörren med basebollträet i högsta hugg. för att skrämma bort pojkarna förstås *fniss*
ja, hon är grann det lilla livet - man kan inte annat än att vara seriöst orolig för framtiden:-s
Skicka en kommentar